San Pantaleo iuxta Flumen, även benämnd San Pantaleo Affine,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Pantaleon. Kyrkan var belägen vid Via Giulia i Rione Ponte.
| San Pantaleo iuxta Flumen | |
| Kyrka | |
 San Pantaleo iuxta Flumen (här benämnd S. Pantaleonis iuxta Flumen). Utsnitt från Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via Giulia |
| Invigd | 1100-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1519 |
Kyrkans namn redigera
Tillnamnet ”iuxta Flumen” är latin och betyder ”vid floden”, vilket åsyftar Tibern. ”Affine” utgör en etymologisk förvrängning av ”iuxta Flumen” eller ”ad Flumen” (”vid floden”) eller ”ad Finem”, det vill säga ”vid gränsen”, i detta sammanhang åsyftande vid gränsen för det bebyggda området.[2]
Kyrkans historia redigera
Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande – S. Pantaleonis affinem – förekommer i en bulla promulgerad år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1][3] År 1218 underställdes San Pantaleo församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano tillsammans med två andra kyrkor: Sant'Angelo de Miccinellis och San Salvatore de Inversis.[3][4]
Därtill förekommer kyrkans namn i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Panthaleonis iuxta flumen[5] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Pantalionis.[6]
Enligt en numera försvunnen inskription restaurerades kyrkan år 1344.[2]
FIERI HANC ECCLESIAM SUB ANNO
DOMINI MCCCXLIIII
Påve Leo X överlät år 1519 kyrkan åt Compagnia della Pietà dei Fiorentini, ett brödraskap som hade bildats 1448 av florentinska köpmän i Rom för att vårda pestsmittade. Brödraskapet lät riva San Pantaleo-kyrkan och påbörjade uppförandet av San Giovanni dei Fiorentini.[7][8]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 179.
- ^ [a b] Adinolfi 1860, s. 61.
- ^ [a b] Hülsen 1927, s. 410.
- ^ Marti 1997, s. 22.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#323. Läst 2 oktober 2017.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#3. Läst 2 oktober 2017.
- ^ Hülsen 1927, s. 410–411.
- ^ Pautrier 2013, s. 229.
Tryckta källor redigera
- Adinolfi, Pasquale (1860) (på italienska). Il canale di Ponte e le sue circostanti parti: terzo saggio della topografia di Roma nell'età di mezzo. Narni: Gattamelata. OCLC 1002775979
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Marti, Licia (Dicembre 1997). ”Santi Celso e Giuliano” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 22–25. ISSN 1126-6546.
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
- Pratesi, Ludovico (1995) (på italienska). Il rione Ponte. Roma: Newton Compton editori. ISBN 88-7983-509-2