Sakkunnig i rättegång kan förordnas för prövning av fråga om det anses att bedömandet fordrar särskild fackkunskap.[1]

Rätten kan i sådant fall inhämta yttrande av myndighet eller tjänsteman eller annan eller uppdra åt en eller flera för redbarhet och för skicklighet i ämnet kända personer att avge yttrande. Förutom under rättegång i domstol kan sakkunnig höras inför Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd.

Innan sakkunnig utses bör parterna få yttra sig.[2] Är parterna ense bör rätten utse denne som sakkunnig om det tycks lämpligt. Den som inte å tjänstens vägnar är skyldig att vara sakkunnig kan inte tvingas till detta. Sakkunnig är alltså inte som vittne skyldig att yttra sig.[3] Sakkunnig som hörs ska avlägga ed.[4]

Noter redigera

  1. ^ 40 kap. 1 § Rättegångsbalken (1942:740)
  2. ^ 40 kap. 3 § Rättegångsbalken (1942:740)
  3. ^ 40 kap. 4 § Rättegångsbalken (1942:740)
  4. ^ 40 kap. 9 § Rättegångsbalken (1942:740)