Ringastrild[3] (Stizoptera bichenovii) är en tätting i familjen astrilder som enbart förekommer i Australien.[4]

Ringastrild
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAstrilder
Estrildidae
SläkteStizoptera
ArtRingastrild
S. bichenovii
Vetenskapligt namn
§ Stizoptera bichenovii
Auktor(Vigors & Horsfield, 1827)
Synonymer
  • Taeniopygia bichenoii[2]
  • Taeniopygia bichenovii

Utseende och läte redigera

Ringastrilden är en 10-11 cm lång munialiknande fågel. Den har ett vitt ansikte inramat i svart, brun ovansida och strupe och vit undersida. Strupe och undersida är åtskilda av ytterligare ett svart band. Vingarna är tecknade i brunt och vitt. Könen är lika, men ungfågeln är mattare och brunare. Lätet är ett mjukt "tet" eller ett mer högljutt "peew", medan sången är ett mjukt flöjtande, något lik zebrafinken.[5]

Utbredning och systematik redigera

Ringastrild delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

Vissa stavar istället det vetenskapliga artnamnet bichenoii.[2]

Släktestillhörighet redigera

Ringastrilden placeras traditionellt i släktet Taeniopygia tillsammans med zebrafinken. Resultat från DNA-studier tyder dock på att den snarare är systerart till sävastrilden och dessa två i sin tur närmast släkt med plommonhättad astrild.[7][8] Den har därför lyfts ut i det egna släktet Stizoptera.

Levnadssätt redigera

Ringastrilden är en social, fröätande fågel som förekommer i torrt, savannliknande låglänt gräs- och busklandskap. Den bygger sitt bo i gräs, buskar eller låga träd, där den lägger fyra till sex ägg per kull.[5]

 
Ringastrilden ses ofta i flock.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller lokalt vanlig.[5]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar James Ebenezer Bicheno (1785-1851), engelsk advokat, botaniker och Colonial Secretary för Tasmanien 1842-1851.[9]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Taeniopygia bichenovii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ [a b c] Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  7. ^ Hooper, D.M., and T.D. Price (2015), Rates of Karyotypic Evolution in Estrildid Finches Differ Between Island and Continental Clades, Evolution 69, 890-903.
  8. ^ Olsson, U. & Alström, P. 2020. A comprehensive phylogeny and revised classification of the waxbills (Aves: Estrildidae). Molecular Phylogenetics and Evolution 146: 106757.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera