Bergsökenfink (Rhodopechys sanguineus) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[2] Den delas ofta upp i två arter: asiatisk bergsökenfink (R. sanguineus) och afrikansk bergsökenfink (R. alienus).

Bergsökenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Honfärgad bergsökenfink.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteRhodopechys
ArtBergsökenfink
R. sanguineus
Vetenskapligt namn
§ Rhodopechys sanguineus
Auktor(Gould, 1838)
Synonymer
Asiatisk bergsökenfink (sensu stricto)

Utseende

redigera
 
Adult hane.

Bergsökenfinken är en storhövdad bergslevande fink med kraftig gul näbb och kort stjärt men långa vingar, med en kroppslängd på 13–15 centimeter. Karakteristiskt är skärvita ljusa vingfält, skär övergump och svart hjässa. I övrigt är den brun på huvudet, bröst- och kroppssidor och rygg, och vit på buken. Afrikansk bergsökenfink skiljer sig från dito asiatisk genom att vara något större, ha mindre kontrast mellan bruna kroppsidor och vit buk, ljus strupe, grå istället för brun nacke, rödbrun övergump istället för skär samt ofläckade kroppsidor och rygg.[3]

Utbredning och systematik

redigera

Bergsökenfinken delas traditionellt in i två underarter med följande utbredning:[2]

Underarten alienus urskiljs allt oftare som egen art, afrikansk bergsökenfink,[5] baserat på studier som visat på konstanta skillnader i både morfologi och läten.[6] Taxonet sanguineus får då det svenska trivialnamnet asiatisk bergsökenfink.[7] Vissa, bland andra tongivande Clements et al samt Birdlife Sveriges taxonomikommitté behandlar dem dock fortfarande som en och samma art.

Taxonet sanguineus har tillfälligt påträffats i Irak samt på Cypern.[4]

 
Bergsökenfinken uppträder ofta i mindre flockar.

Ekologi

redigera

Bergsökenfinken häckar som namnet avslöjar i karga bergstrakter, gärna nära klippstup och raviner med mycket lite växtlighet. Den förekommer lokalt på 1 100 meters höjd men oftare 1 700–3 300 meter. Vintertid ses den dock på lägre nivåer.[3]

Bergsökenfinken bygger sitt bo i en klippskreva eller hål.[3] Den är rörlig och skygg, och hämtar föda och vatten långt ifrån boet.[3] Den har sociala vanor och kan bilda små flockar året runt.[3] Fågeln lever av små frön, knoppar och skott, men även insekter.[8]

Status och hot

redigera

Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer hotstatus för alienus och sanguineus var för sig, båda som livskraftiga.[1][9] De anses båda ha stora utbredningsområden och stabila populationer, och tros inte vara utsatta för något större hot.

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Rhodopechys sanguineus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 390. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 223. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  6. ^ Kirwan, G.M., Atkinson, P.W., van den Berg, A.B. and Shirihai, H. 2006. Taxonomy of the Crimson-winged Finch Rhodopechys sanguineus: a test case for defining species limits between disjunct taxa? Bulletin of the African Bird Club 13(2): 136-146.
  7. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  8. ^ Clement, P. (2018). Eurasian Crimson-winged Finch (Rhodopechys sanguineus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61378 24 september 2018).
  9. ^ Birdlife International 2017 Rhodopechys alienus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 10 december 2017.

Externa länkar

redigera