Rhinolophus megaphyllus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Gray 1834. Rhinolophus megaphyllus ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fem underarter.[2]

Rhinolophus megaphyllus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHästskonäsor
Rhinolophidae
SläkteRhinolophus
ArtRhinolophus megaphyllus
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus megaphyllus
AuktorGray, 1834
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten når en längd av 66 till 81 mm, inklusive en kort svans som är gömd i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. Vikten varierar mellan 7 och 10,5 g. Liksom andra släktmedlemmar har Rhinolophus megaphyllus en hästskoformig hudflik på näsan samt en liten spetsig hudflik. Pälsfärgen är någon slags gråbrun och undersidan är vanligen ljusare. Arten byter pälsfärg när den blir äldre och det finns små färgskillnader mellan hannar och honor. Populationen i den australiska delstaten Queensland är mera rödbrun.[6]

Utbredning och habitat redigera

Denna fladdermus förekommer i östra Australien, på östra Nya Guinea och på olika öar som tillhör Bismarckarkipelagen. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1600 meter över havet. Rhinolophus megaphyllus lever i täta tropiska skogar och den besöker trädgårdar samt odlingsmark.[1]

Ekologi redigera

Kolonier med hanar och honor vilar främst i varma fuktiga grottor. Sedan européernas ankomst i Australien använder fladdermusen även gruvor som sovplats. En koloni har allmänt omkring 50 medlemmar och i sällsynta fall upp till 2000 medlemmar. Per kull föds en unge.[1]

Arten jagar liksom sina släktingar under natten med hjälp av ekolokalisering. Dessutom har den olika läten och doftämnen för kommunikationen. Rhinolophus megaphyllus jagar flygande insekter och andra ryggradslösa djur. Den söker ofta i det täta bladverket efter byten och undviker öppna landskap.[6]

Parningen sker under hösten (februari och mars på södra jordklotet) men den egentliga dräktigheten börjar först under juni. Fyra månader senare föds ungen. Honor bildar före ungarnas födelse egna kolonier som är skilda från hannarna. Ungen diar sin mor 6 till 8 veckor och den blir könsmogen efter 2 eller 3 år.[6]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Rhinolophus megaphyllus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus megaphyllus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rhinolophus+megaphyllus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Maya DiMeglio (7 april 2008). ”Smaller horseshoe bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Rhinolophus_megaphyllus/. Läst 23 februari 2017. 

Externa länkar redigera