Rhinolophus lepidus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Edward Blyth 1844. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Rhinolophus lepidus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHästskonäsor
Rhinolophidae
SläkteRhinolophus
ArtRhinolophus lepidus
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus lepidus
AuktorBlyth, 1844
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fem underarter:[2][4]

  • Rhinolophus lepidus lepidus Blyth, 1844
  • Rhinolophus lepidus cuneatus K. Andersen, 1918
  • Rhinolophus lepidus feae K. Andersen, 1907
  • Rhinolophus lepidus monticola K. Andersen, 1905
  • Rhinolophus lepidus refulgens K. Andersen, 1905

Beskrivning redigera

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[6] Hos denna art är uppsättningen hudflikar ganska smal och täcker inte helt nosens bredd. Rhinolophus lepidus har två färgformer: En med mörkgrå päls, och en med rödbrun. Oavsett färgform är hårspetsarna ljusa.[7] Även buksidan är ljus.[8] Arten är liten, med en underarmslängd mellan 3,9 och 4,3 cm, svanslängd mellan 1,8 och 2,4 cm, huvudlängd mellan 1,6 och 1,7 cm, öron som är 1,7 till 1,9 cm långa, och en vikt mellan 4,5 och 8 g. Ekolokalisationslätet har en frekvens mellan 98 och 100 kHz.[7]

Utbredning redigera

Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i södra Asien från Afghanistan och regionen Kashmir till Vietnam, Malackahalvön och Sumatra. Den största sammanhängande populationen hittas i Bangladesh, Indien och Myanmar.[1]

Ekologi redigera

I södra delarna av utbredningsområdet utgörs habitatet främst av låglänt regnskog. I övriga delar lever arten företrädesvis i torra löv- och blandskogar.[7] I bergstrakter kan Rhinolophus lepidus gå upp till 2 340 meter över havet. Individerna söker sovplatser i grottor, i övergivna gruvor och i byggnader som sällan används av människor.[1] I tätbebyggda samhällen har arten anpassat sig att även söka sovplatser i tunnlar och kulvertar.[8] Jakten på olika insekter sker vanligen nära marken.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Bumrungsri, S., Francis, C. & Csorba, G. 2008 Rhinolophus lepidus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 29 september 2016.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus lepidus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+lepidus/match/1. Läst 29 september 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ [a b c] Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 212. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA391&lpg=PA391&dq=%22Rhinolophus+lepidus%22&source=bl&ots=ekWClPoE1z&sig=hEsLcnlMK_GxNhtklXZTLrx01R8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi1hpylwLTPAhUG3iwKHQYUC6o4ChDoAQgtMAM. Läst 2 oktober 2016 
  8. ^ [a b] Nick Baker (2016). ”Blyth's (Glossy) Horseshoe Bat”. Ecology Asia. Arkiverad från originalet den 1 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170101040233/http://www.ecologyasia.com/verts/bats/blyths-glossy-horseshoe_bat.htm. Läst 29 september 2016. 

Externa länkar redigera