Rhinolophus acuminatus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1871. Rhinolophus acuminatus ingår i släktet hästskonäsor, och familjen Rhinolophidae.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Rhinolophus acuminatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljRhinolophidae
SläkteHästskonäsor
Rhinolophus
ArtRhinolophus acuminatus
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus acuminatus
AuktorPeters, 1871
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fem underarter:[4][2]

  • Rhinolophus acuminatus acuminatus Peters, 1871
  • Rhinolophus acuminatus audax K. Andersen, 1905
  • Rhinolophus acuminatus calypso K. Andersen, 1905
  • Rhinolophus acuminatus circe K. Andersen, 1906
  • Rhinolophus acuminatus sumatranus K. Andersen, 1905

Beskrivning redigera

En stor fladdermus med en kroppslängd på omkring 5 cm, ej inräknat den 2,5 till 3 cm långa svansen, en underarmslängd på 4,5 till 5 cm, och en vikt på 10 till 12,5 g.[6] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[7] Öronen är, med en längd av omkring 2 cm, inte speciellt stora för detta släkte.[8] Huvudet är kort och brett. Pälsfärgen är mycket variabel, och kan vara allt från grått över orangebrunt till brunt.[9]

Utbredning redigera

Arten förekommer i sydöstra Asien från sydöstra Myanmar, centrala Thailand, Laos och centrala Vietnam till norra Borneo, västra Filippinerna och Bali.[1]

Ekologi redigera

Fladdermusen lever i låglänta skogar med Dipterocarpus-träd, men kan även påträffas i bambusnår och stadsmiljö. Individerna har påträffats sovande i flera grottor i Filippinerna, där den förekommer på höjder mellan 60 och 250 meter över havet[8], och en gång även i en källare under ett kloster, där omkring ett hundratal individer sov[9]. Vissa auktoriteter anser dock inte att fladdermusen är en typisk grottlevande art[10]. På Borneo, där den kan nå upp till 1 600 meter över havet, har den påträffats sovande, ensam eller i par under palmlöv.[10][6]


Källor redigera

  1. ^ [a b c] Rosell-Ambal, G., McKinnon, J. & Esselstyn, J. 2008 Rhinolophus acuminatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 september 2016.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus acuminatus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+acuminatus/match/1. Läst 16 september 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Kitchener, DJ.; Boeadi; Charlton, L; och Maharadatunkamsi (1990). ”The Wild Mammals of Lombok Island” (på engelska) (PDF, 36,5 MB). Records of the Western Australian Museum. Supplement No. 33 (Western Australian Museum): sid. 66–68. http://museum.wa.gov.au/sites/default/files/1.%20Kitchener,%20Boeadi,%20Charlton,%20Maharadatunkamsi.pdf. 
  7. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  8. ^ [a b] Jacob A. Esselstyn, Peter Widmann och Lawrence R. Heaney (2004). ”The mammals of Palawan Island, Philippines” (på engelska) (PDF, 266 kB). Proceedings of the Biological Society of Washington (Biological Society of Washington) 117 (3): sid. 14. Arkiverad från originalet den 20 september 2016. https://web.archive.org/web/20160920000131/http://www.museum.lsu.edu/esselstyn/Publications/Esselstyn%20et%20al.%202004%20PBSW.pdf. Läst 17 september 2016. 
  9. ^ [a b] Paul J. J. Bates, Mar Mar Thi, Tin Nwe, Si Si Hla Bu, Khin Mie Mie, Nyo Nyo, Aye Aye Khaing, Nu Nu Aye, Thida Oo och Iain Mackie (2004). ”A Review of Rhinolophus (Chiroptera: Rhinolophidae) from Myanmar, Including Three Species New to the Country” (PDF, 327 kB). Acta Chiropterologica (Museum and Institute of Zoology, Polish Academy of Sciences) 6 (1): sid. 16. doi:http://dx.doi.org/10.3161/001.006.0103. ISSN 1508-1109. http://www.bioone.org/doi/pdf/10.3161/001.006.0103. 
  10. ^ [a b] Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 104. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA104&lpg=PA104&dq=%22Rhinolophus+acuminatus%22&source=bl&ots=tJMAk6t7ke&sig=a0Ehtq-HZkBjnIDU3rFMI8vnh8k&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj-sMrnrpLPAhVDVSwKHSCsDZw4ChDoAQgpMAI#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20acuminatus%22&f=false 

Externa länkar redigera