Öppna huvudmenyn

Revlummer (Lycopodium annotinum) är en växt i den botaniska divisionen lummerväxter.

Revlummer
Lycopodium annotinum1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionLummerväxter
Lycopodiophyta
KlassLycopodiopsida
OrdningLycopodiales
FamiljLummerväxter
Lycopodiaceae
SläkteLumrar
Lycopodium
ArtRevlummer
L. annotinum
Vetenskapligt namn
§ Lycopodium annotinum
AuktorLinné
* A. Mattlummer * B. Revlummer * 1. Ett rikt bärande exemplar * 2. Stjälkblad. Förstoring × 10 * 3. Ett blads sporgömme * 4. Sporer. Förstoring × 325 * 5. Ett stycke av växten * 6. Prothallium med rot-trådar

  • A. Mattlummer
  • B. Revlummer
  • 1. Ett rikt bärande exemplar
  • 2. Stjälkblad. Förstoring × 10
  • 3. Ett blads sporgömme
  • 4. Sporer. Förstoring × 325
  • 5. Ett stycke av växten
  • 6. Prothallium med rot-trådar
Hitta fler artiklar om växter med

Revlummern har två underarter i Sverige, dels huvudunderarten vanlig revlummer (Lycopodium annotinum ssp. annotinum) och dels underarten nordlummer (Lycopodium annotinum ssp. alpestre).

BeskrivningRedigera

Plantans stam kan bli upp till en meter lång och kryper längs marken. Ifrån stammen sticker sen ett flertal 10 – 20 cm långa skott ut som står rakt upp.

Reproduktionen genom sporerna är märklig. Normalt sover en spor underjordiskt. Eftersom den saknar klorofyll, livnär den sig parasitiskt som saprofyt.

Om en spor hamnar i ljuset bildas klorofyll, och sporen skiftar i grönt. Den kan leva så i flera år, och sväller till en knöl med könliga celler. Knölen kallas prothallium. Se figur 6 på lummerbilden här intill.

Insamlade sporer kallas nikt.

HabitatRedigera

Revlummern är vanlig i norra Sverige men kan ibland påträffas ända ner till Skåne och på Gotland. I Blekinge län är lummer sällsynt, och alla lummerarter är där fridlysta.

UtbredningskartorRedigera

BiotopRedigera

Växtplats är huvudsakligen i barrskog.

EtymologiRedigera

Annotinium betyder från i fjol. Därmed menas att revlummern är vintergrön.

BygdemålRedigera

Namn Trakt  Referens 

Björnris Svenskfinland [1]
Lit-tågor Dalarna [2]

Externa länkarRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Ordbok över Finlands svenska folkmål, Svenska Litteratursällskapet i Finland, 2013, ISSN 2323-3370
  2. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 406 [1], Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962