Öppna huvudmenyn

London och Stadt Hamburg var två bordeller som var i verksamhet i Gamla stan[1] i Stockholm 1838–1841. De var godkända av myndigheterna, som utfärdade tillstånd för dem till deras föreståndare, och ingick i ett projekt lanserat av myndigheterna.[2] [3]

I Stockholm fanns under 1700-talet en hel del kaffehus och krogar där de kvinnliga anställda misstänktes för att vara prostituerade. Dessa kvinnor utsattes för slumpvisa gynekologiska undersökningar av myndigheterna för att förhindra könssjukdomar. En lag om detta infördes år 1812.

För att kontrollera könssjukdomarna godkände myndigheterna år 1838 att två bordeller etablerades i Stockholm.[3] Där skulle de prostituerade regelbundet genomgå hälsoundersökningar, och smittan kunde därmed kontrolleras bättre.[2] Detta var ett system som då användes utomlands. Myndigheterna utfärdade därefter ett tillstånd för att hålla bordell till två kvinnor: Anna Carlström, som öppnade bordellen London, och änkan Maria Martell, som öppnade bordellen Stadt Hamburg.[2] Bordellerna fick sitt namn från städer där man trodde att könssjukdomar var vanliga. Martell överlämnade snart sin bordell till Thure Arenander, men Carlström behöll sin till 1841.[2]

Misären på bordellerna var svår. De prostituerade, som var i tjugoårsåldern, hamnade genom anställningsvillkoren i en skuldfälla.[2] De tvingades betala bordellens föreståndare för kläder, smink, för alkoholen de drack med kunderna och för mat och husrum.[2] De hade inte heller namn utan hänvisades till som rumsnummer.[2] Många män från förmögna och mäktiga kretsar sågs regelbundet på bordellerna och de prostituerade tvingades genomgå undersökningar och ofta ta ledigt för att återhämta sin hälsa, vilket ökade deras skuld hos föreståndaren.[2] Misären ska ha varit särskilt svår på Stadt Hamburg.[2]

Under de så kallade crusenstolpska kravallerna 1838 utsattes bordellerna för stenkastning och omlokaliserades. Myndigheterna ansåg snart projektet misslyckat och övergav det. År 1841 anmäldes Stadt Hamburg och upplöstes av myndigheterna. London ryktas ha blivit upplöst samma år i fruktan för att utsättas för undersökning.[2] Myndigheterna tillät dock även i fortsättningen vissa krogar att ha "oproportionerligt många uppasserskor".[2]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Tjeder, David (24 februari 2002). ””Den grofkorniga könsdriftens afloppskanal””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/den-grofkorniga-konsdriftens-afloppskanal_44830.svd. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Svanström, Yvonne, Offentliga kvinnor: prostitution i Sverige 1812-1918 , Ordfront, Stockholm, 2006
  3. ^ [a b] Svanström, Yvonne, Offentliga kvinnor: prostitution i Sverige 1812-1918 , Ordfront, Stockholm, 2006
  • Svanström, Yvonne, Offentliga kvinnor: prostitution i Sverige 1812-1918 , Ordfront, Stockholm, 2006

Externa länkarRedigera