Ragnar Hoppe
svensk konsthistoriker, museiman och publicist
Knut Ragnar Johan Hoppe, född 19 maj 1885 i Malmö, död 1967, var en svensk konsthistoriker, museiman och publicist.[1] Han var brorson till konstnären Bruno Hoppe.
Hoppe blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1916, amanuens vid Nationalmuseum 1917[2] och därefter filosofie doktor i Lund 1933.[3] Han var 1:e intendent vid Nationalmuseum 1922–1950 och ordförande i Föreningen för Grafisk Konst 1958–1963. Hoppe var konstkritiker i Svenska Dagbladet 1918–1920 och i Socialdemokraten (Morgon-Tidningen) 1923–1927 och 1935–1947 samt kännare av fransk 1800-talskonst.
Hoppe gjorde stora insatser för konstens demokratisering och gav som kritiker ett verksamt stöd åt den moderna svenska konsten under dess genombrottsår.[4]
Bibliografi
redigera- Degas och hans arbeten i nordisk ägo (1922)
- Elias Martin (1923)
- François Bouchers teckningar i Nationalmuseum (1928-30)
- Honoré Daumier, Gustave Courbet. Två franska mästare och deras arbeten i nordisk ägo (1929)
- Exposition de l'art Suedois ancien et moderne (medförfattare Axel Gauffin, Bengt Thordeman; 1929)
- Städer och konstnärer. Resebrev och essäer om konst (1931)
- Carl Eldh 1933.
- Färg och Form. Utställningskatalog Göteborgs Konsthall 1936.
- Nutida svenskt måleri. En översikt 1936.
- Johan Johansson 1940.
- Axel Fridell 1955.
- Rembrandt 1957.
- William Nording 1884-1956, 1961.
Källor
redigera- NE
Referenser
redigera- ^ Hoppe, K Ragnar J i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 301.
- ^ Hoppe, Ragnar (1933). Målaren Elias Martin. Sveriges allmänna konstförenings publikation, 99-0481499-6 ; 42. Stockholm: Norstedt. Libris 8198552
- ^ Tidskriften Tiden nr 9,1939.