Abessiv (latin abesse [ab‑esse], som utmärker frånvaro), eller privativ eller karitiv[källa behövs], är ett kasus i böjningen av substantiv som ursprungligen betecknar frånvaro eller avsaknad.[1] Abessiv är vanligt i uraliska språk,[1] australiska språk[1] och turkiska språk[källa behövs].

I svenskan motsvaras abessivrelationen vanligtvis av att prepositionen ”utan” ställs framför det aktuella ordet.

I standardfinskaRedigera

Ett exempel på finsk abessiv är att raha betyder ”pengar”, och rahatta betyder ”utan pengar”.[2] I substantiv i nutida standardfinska är abessiv dock ovanligt[2] – ett marginellt kasus. Oftare används som i svenska ett ord som betyder ”utan”, ilman, följt av substantivet i partitivkasus[2]ilman rahaa. I finska verb är abessiv däremot produktivt.[2] Den finska tredje infinitiven har en abessivform: lukematta (ei opi) – ”utan att läsa (lär man sig inte)”.[2] Verbstammen är luke‑ och morfemet för tredje infinitiven är ‑ma‑.

Annan betydelse i guugu yimithirrRedigera

I den grammatiska beskrivning som publicerats om guugu yimithirr betecknar abessiv ett annat kasus.[3] I guugu yimithirr‑grammatik betecknar abessiv, med suffixetga, rörelse bort från en person,[3] till exempel John Peterga gaday – ”John kom från Peter”.

Funktionen ”avsaknad” markeras i guugu yimithirr i stället med ett morfem som kallas privativ, men det är ovisst huruvida privativ i guugu yimithirr skall anses vara ett kasus eller är en avledning.[3]

AbessivändelserRedigera

SubstantivRedigera

VerbRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Barry J. Blake: Case : Second Edition. Cambridge 2001. ISBN 978-0-521-80761-6. Sidorna 154 och 195.
  2. ^ [a b c d e] Osmo Hormia, Lärobok i finska, Lund 1967. Sidorna 67–68.
  3. ^ [a b c] John B. Haviland: “Guugu Yinidhirr” i R. M. W. Dixon and Barry J. Blake (redaktörer) Handbook of Australian Languages Volume I. Canberra 1979.