Plenum (musik)

Den här artikeln handlar om plenum som musikaliskt begrepp. För plenum som mötestekniskt begrepp, se Plenum.

Plenum har inom musiken haft något varierad betydelsen under olika epoker och i olika länder. Under den nordtyska barocken avses med organo pleno en orgelregistrering som omfattar ett verks principalkör inklusive tillhörande alikvoter och mixturer. I pedalverket inkluderades ofta också tungstämmor. Under romantiken gled betydelsen över till att avse orgelns samtliga stämmor, oftast benämnt "tutti". I nutida språkbruk skiljer vi åter på "plenum" och "tutti".

I övrigt används ordet som musikalisk fackterm för att beteckna en orgelregistrering, vilken återger instrumentets fulla klang.

Källor

Poul-Gerhard Andersen: Orgelbogen - Klangteknik, atkitektur og historie, Munksgaard, København (1955)
Jan Håkan Åberg: En liten orgelbok, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm (1958)
Sohlmans musiklexikon, Sohlmans förlag, Stockholm (1979), ISBN 91-7198-025-3
Hans Hellsten: Instrumentens drottning, Natur och kultur, Gehrmans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9