Hedskvätta

afrikansk fågel i familjen flugsnappare
(Omdirigerad från Pinarochroa)

Hedskvätta[2] (Pinarochroa sordida) är en afrikansk bergslevande fågel, som idag placeras som ensam art i släktet Pinarochroa, inom familjen flugsnappare och ordningen tättingar.[3]

Hedskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Underarten sordida i Balebergen
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläktePinarochroa
Sundevall, 1872
ArtHedskvätta
P. sordida
Vetenskapligt namn
§ Pinarochroa sordida
Auktor(E. Rüppell, 1837)
Synonymer
  • Bergsskvätta
  • Cercomela sordida
Hedskvätta på Kilimanjaro
Hedskvätta på Kilimanjaro

Utseende och läte redigera

Hedskvättan är en liten, knubbig fågel med rätt långa ben och kort stjärt. Fjäderdräkten är övervägande gråbrun, med ett svartvit T-mönster på stjärten som syns väl i flykten. Stenskvättor har en liknande stjärttäckning, men hedskvättan är mindre och mer kortstjärtad. Bland lätena hörs dämpade tjirpande, tickande och gnissliga ljud.[4]

Utbredning och systematik redigera

Hedskvätta förekommer på hedar på hög höjd i bergstrakter i Östafrika. Arten beskrevs vetenskapligt 1837 av Eduard Rüppell. Den delas in i fyra distinkta underarter med följande utbredning:[5]

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades arten i släktet Cercomela, men DNA-studier visar att arterna inte är varandras närmaste släktingar.[6][7] Därför delas Cercomela numera ofta upp och arterna förs till släktena Emarginata samt införlivas bland stenskvättorna i Oenanthe, medan hedskvättan placeras i det egna släktet Pinarochroa.[3]

Familjetillhörighet redigera

Hedskvättan ansågs länge, liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar, vara en liten trast. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[8][9]

Levnadssätt redigera

Hedskvättan hittas på hög höjd i bergsbelägna gräsmarker samt på hedar och klippiga sluttningar. Den ses ofta sitta synligt på låga utkiksplatser. Den födosöker hoppande på marken.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Pinarochroa sordida Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
  4. ^ [a b] Collar, N. (2020). Moorland Chat (Pinarochroa sordida), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moocha1.01
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
  7. ^ Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae), Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.
  8. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  9. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar redigera