Pia Garde

svensk skådespelare och författare

Pia Kristina Amelia Garde (numera kallad Pia-Kristina Garde[3]), född 15 mars 1951 i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare, författare och bibliotekarie.[4]

Pia Garde
FöddPia Kristina Garde[1]
15 mars 1951 (73 år)[1]
Sankt Görans församling, Stockholm[1]
Andra namnPia Kristina Amelia Boj Garde,[2]
Pia-Kristina Garde,
Pia-Kristina Svenhard,
Pia Svenhard-Garde
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
IMDb SFDb

Biografi redigera

Garde utexaminerades från Statens scenskola i Malmö 1971[5] och medverkade åren 1973–1994 i ett antal filmer.[6]

Hon har skrivit om utsatta människor, om fattiga konstnärer, döende patienter och överlevande från koncentrationslägren,[4] men framför allt om författaren Karin Boye och människorna kring henne.[3]

Intresset för Karin Boye ledde till kontakter med flera av Boyes vänner, vilket kombinerat med många års privatforskning resulterat i fyra böcker om Boye samt en blogg[7] "Jag letar efter Karin Boye".[8]

Garde har intresserat sig för de överlevande från koncentationsläger[4] som kom till Sverige med Röda korsets vita bussar och med UNRRA, speciellt för de överlevare som Gunhild och Einar Tegen intervjuade 1945. Hon har sökt upp dem som fortfarande lever för nya intervjuer 60 år senare och publicerat dessa undersökningar under titeln De dödsdömda vittnar: 60 år senare (2004). Detta arbete har även resulterat i boken Mina föräldrars kärlek (2008).

Garde har även intresserat sig för de som drabbades av HIV-AIDS, och har kommit i kontakt med ett stort antal människor som genom egna vittnesmål har berättat om hur sjukdomen på olika sätt har påverkat deras liv.[9] Detta arbete har resulterat i boken Det är få som talar om dem (2018), samt bloggen "To really be a witness".[10]

Familj redigera

Pia-Kristina Garde är dotter till journalisterna Bo Garde och Mirjam Svenhard.[4]

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1967 Sally Leva som svin (Live Like Pigs)
John Arden
Sten Lonnert Stockholms stadsteater[11]
1971 Solange Jungfruleken (Les Bonnes)
Jean Genet
Kaj Ahnhem Helsingborgs stadsteater
Anita Tillståndet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Stellan Olsson Helsingborgs stadsteater[12]
Myrtle Mae Simmons Min vän Harvey (Harvey)
Mary Chase
Martin Söderhjelm Helsingborgs stadsteater
1972 Hedvig Vildanden
Henrik Ibsen
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater[13]
1973 Prinsessan Alice Karusellen (The Apple Cart)
George Bernard Shaw
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater
Margareta Faust
Johann Wolfgang von Goethe
HansKarl Zeiser Helsingborgs stadsteater[14]
Lotta Värmlänningarna
Fredrik August Dahlgren och Andreas Randel
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater
1974 Antonia Kaktusblomman (Fleur de cactus)
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater[15]
1977 Katarina, fårskötare Orfevs & Evrydike
Åke Hodell
Jurij Ledermann Stockholms stadsteater[11]
Blanche Spargrisen (La cagnotte)
Eugène Labiche
Yves Bureau Stockholms stadsteater[11]

Bibliografi redigera

  • Jag med dem : Dikter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1977 
  • Det finns ett annat sätt. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1977. ISBN 91-46-12901-4 
  • Ilse. Stockholm: Fören. Yad Layeled - till minne av Förintelsens barn. 2000. ISBN 91-631-0145-9 
  • Konstnärshem : ett förtrollat kvarter. Stockholm: Stockholms stadsmuseum. 1999. ISBN 91-85239-15-1 
  • Bryt upp! Bryt upp! : Karin Boye 1900-2000. Uppsala: Upsala stadsteater. 2000. ISBN 91-631-0139-4 
  • De dödsdömda vittnar : 60 år senare. Bromma: Megilla-förlaget. 2004. ISBN 91-89340-24-8 
    som bygger på: Tegen Gunhild, Tegen Einar, red (1945). De dödsdömda vittna: enquêtesvar och intervjuer. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 239903 
  • Mina föräldrars kärlek. Strängnäs: Axplock. 2008. ISBN 978-91-85385-37-9 
  • Karin Boye och människorna omkring henne : en fotobok. Lund: ellerströms. 2011. ISBN 978-91-7247-284-6 (inb.) 
  • Karin Boye: okända brev och berättelser. Lund: ellerströms. 2013. ISBN 9789172473287 
  • Karin Boye : nycklar och samtal. [Lund]: ellerströms. 2016. ISBN 978-91-7247-451-2 
  • Det är få som talar om dem: ett arbete om hiv och aids, åren 1985-2018 : i samarbete med många människor. [Vadstena]: [Pia-Kristina Garde]. 2018. Libris cmhq7mj2963fpvtx. ISBN 9789163985904 
  • Ekelöf, Gunnar; Svedjedal Johan, Garde Pia-Kristina, Bergström Gunnel (2020). Sorgsna ögon: brev till Gunnel Bergström 1930-1934. [Lund]: Ellerströms. Libris 6jpxbtrd4l7j7xj5. ISBN 9789172475915 

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1970: Garde, Pia Kristina
  2. ^ Sveriges befolkning 1990: Boj Garde, Pia Kristina Amelia
  3. ^ [a b] ”Pia-Kristina Garde”. ellerströms. http://ellerstroms.se/forfattare/pia-kristina-garde/. Läst 1 december 2017. 
  4. ^ [a b c d] ”Fångad av historien”. Dagen. 13 mars 2001. http://www.dagen.se/familj/fangad-av-historien-1.267655. Läst 9 februari 2018. 
  5. ^ ”Teaterhögskolan i Malmö - Studenter - 1971”. Lunds universitet, konstnärliga fakulteten. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1971.pdf. Läst 9 februari 2018. 
  6. ^ ”Svensk Filmdatabas - Pia Garde”. Svenska Filminstitutet. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/Item/?type=person&itemid=70340. Läst 9 februari 2018. 
  7. ^ ”Jag letar efter Karin Boye”. Pia-Kristina Garde. https://www.boye4.se/. Läst 12 januari 2023. 
  8. ^ Lisbeth Tell (13 mars 2001). ”DN gratulerar Pia-Kristina Garde. Att landa i verkligheten”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerar-att-landa-i-verkligheten/. 
  9. ^ Annika Flood (7 september 2019). ”"Det var så många som dog av sjukdomen"”. Norrköpings Tidningar. https://nt.se/familj/norrkopings-kommun/artikel/det-var-sa-manga-som-dog-av-sjukdomen/elwwdwl4. 
  10. ^ ”To really be a witness”. Pia Garde. https://www.toreallybeawitness.com/about/. Läst 19 december 2022. 
  11. ^ [a b c] Pia GardeStockholms stadsteaters webbplats
  12. ^ Leif Zern (19 oktober 1971). ”'Tillståndet' i Helsingborg: Stellan Olssons regi vinner i längden”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-10-19/284/14. Läst 14 juni 2018. 
  13. ^ Ruth Halldén (11 mars 1972). ”'Vildanden' i Helsingborg: Ambitiös men inte fläckfri”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-03-11/69/16. Läst 14 juni 2018. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (26 oktober 1973). ”Goethes 'Faust': Stor framgång för de unga i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-10-26/291/26. Läst 15 juni 2018. 
  15. ^ Ruth Halldén (26 maj 1974). ”Ambitioner fattas Lättviktspjäs igen”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-05-26/141/23. Läst 15 juni 2018. 

Externa länkar redigera