Phrynosoma douglasii är en ödla i släktet paddleguaner som förekommer i nordvästra USA.[7] Populationen infogades en längre tid som underart eller synonym i Phrynosoma hernandesi och efter en genetisk studie från 1977 godkänns den som art.[1]

Phrynosoma douglasii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljPhrynosomatidae
SläktePaddleguaner
Phrynosoma
ArtPhrynosoma douglasii
Vetenskapligt namn
§ Phrynosoma douglasii
Auktor(Bell, 1828)
Utbredning
Utbredningsområde (orange)
Synonymer
Phrynosoma douglassi Cope 1878[2]
Phrynosoma ornatissima Cope 1871[3]
Tapaya douglassi Girard 1858[4]
Phrynosoma douglassi Wagler 1830[5]
Agama douglasii Bell 1828[6]
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Honor är med en längd av cirka 7,7 cm längre än hanar som blir 5,5 cm långa. Kroppen har en rödbrun till gulgrå färg. Allmänt motsvarar kroppsfärgen jordens färg i utbredningsområdet vad som är ett bra kamouflage. Liksom andra släktmedlemmar har Phrynosoma douglasii taggar på bakhuvudet och två radera med längre taggar på ryggen. Dessutom finns många små taggar på ryggen.[8]

Utbredning redigera

Utbredningsområdet ligger främst i delstaterna Washington, Oregon och Idaho samt i norra Nevada och norra Kalifornien. Enligt ett fynd lever arten även i sydvästra Montana. En liten avskild population i södra British Columbia (Kanada) är antagligen utdöd. Phrynosoma douglasii vistas i kulliga områden och i bergstrakter mellan 300 och 1850 meter över havet. Arten lever i öppna skogar eller öppna buskskogar med lite låg växtlighet. Typiska växter i regionen är tallar (de som bildar gruppen med det engelska namnet pinyon), arter av ensläktet, buskliknande arter av malörtssläktet och tuvade gräs.[1]

Ekologi redigera

Arten vilar i övergivna gnagarbon eller den gräver egna jordhålor.[1] Phrynosoma douglasii äter främst myror men inte lika många myror som andra släktmedlemmar (71 procent av födan). Den kompletterar föda med skalbaggar och den intar dessutom grus. Icke könsmogna exemplar har till 89 procent myror som föda.[9]

Individerna försvarar utanför parningstiden ett revir mot artfränder. Arten jagar inte aktiv utan den väntar på sina byten. Om Phrynosoma douglasii kan spruta blod från ögonen som försvar mot fiender liksom andra paddleguaner är inte känd. Parningen sker mellan april och juni och sedan lägger honan inga ägg. Istället föds efter två eller tre månader ungar i juli eller augusti. Per kull föds ungefär 23 ungar som får klara sig självständig från första ögonblicket. De flesta ungar dödas av fiender på grund av att de saknar taggar eller taggarna är mjuka. Arten håller från oktober till april vinterdvala.[8]

Status redigera

För beståndet är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] Hammerson, G.A. 2007 Phrynosoma douglasii . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 mars 2020.
  2. ^ Cope, E.D. (1878) Checklist of North American Batrachians and Reptiles.,
  3. ^ Cope, E.D. (1871) On a peculiar habit .. in the Phrynosomas., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 1871: 305
  4. ^ Girard, Charles F. (1858) United States Exploring Expedition during the Years 1838, 1839, 1840, 1841, 1842, Under the command of Charles Wilkes, U.S.N. Vol. 20. Herpetology., C. Sherman & Son, Philadelphia, xv, 492 pages [see note in Zhao and Adler 1993: 369]
  5. ^ Wagler, Jean G. (1830) Natürliches System der Amphibien, mit vorangehender Classification der Säugetiere und Vögel. Ein Beitrag zur vergleichenden Zoologie. 1.0., Cotta, München, Stuttgart, and Tübingen, 354 pp.
  6. ^ Bell,T. (1828) Description of a new species of Agama, brought from the Columbia River by Mr. Douglass., Trans. Linn. Soc. London 16: 105-107
  7. ^ Phrynosoma douglasii i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 7 mars 2020.
  8. ^ [a b] M. Munger (1 maj 2002). ”'Pigmy Short-horned Lizard” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Phrynosoma_douglassii/. Läst 7 mars 2020. 
  9. ^ Lahti, Megan; Beck, Daniel (April 2008). ”Ecology and ontogenetic variation of diet in the pigmy short-horned lizard (Phrynosoma douglasii)”. American Midland Naturalist 159 (2): sid. 327–339. doi:10.1674/0003-0031(2008)159[327:EAOVOD]2.0.CO;2.