Phenacomys ungava
Phenacomys ungava[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1889. Phenacomys ungava ingår i släktet Phenacomys och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Artepitetet i det vetenskapliga namnet syftar på Ungavabukten där typexemplaret fångades.[6]
| Phenacomys ungava Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Phenacomys |
| Art | Phenacomys ungava |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phenacomys ungava | |
| Auktor | Merriam, 1889 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utbredning redigera
Denna gnagare förekommer i nästan hela Kanada med undantag av områden med permafrost. Den lever i den boreala zonen med barrskog eller tundra. Arten saknas även väster om Klippiga bergen, på Newfoundland, i New Brunswick och i Nova Scotia. Vanligen finns en undervegetation av buskar eller glest fördelade buskar i öppna landskap.[1]
Utseende redigera
Arten blir 8,8 till 11,2 cm lång (huvud och bål), har en 2,3 till 4,0 cm lång svans och väger 15 till 47 g. Bakfötterna är 1,7 till 2,0 cm långa och öronen är 1,2 till 1,4 cm stora.[7] Den tjocka och täta pälsen på ovansidan är mörkbrun med hår som har gul eller rosa inslag vad som ger ett spräckligt utseende. I ansiktet är andelen av färg som gul, kanelbrun eller röd synlig intensivare. Öronen är främst täckta av mjuka hår och på de yttersta kanterna förekommer styva orange hår. Undersidan bär oftast ljusgrå päls. Hos de flesta exemplar är svansens ovansida mörkare än undersidan. Liksom hos den andra arten i samma släkte men i motsats till de flesta andra sorkar har vuxna exemplar molarer med rötter. Phenacomys ungava har en diploid kromosomuppsättning med 56 kromosomer (2n = 56). Hos honor förekommer fyra spenar vid bröstet och fyra spenar vid ljumsken.[7]
Ekologi redigera
Individerna vilar i naturliga håligheter bland trädens rötter, under träbitar eller under klippor. De letar främst på natten eller under skymningen efter föda. Arten håller ingen vinterdvala. Phenacomys ungava äter växtdelar som bär, blad, kvistar, bark och rötter. Den skapar liksom ekorren gömmor för tider med matbrist. Honor kan ha en eller två kullar per år och ungar av honkön som föds tidig under året har bara i undantagsfall en egen kull under samma år. Efter dräktigheten som varar 19 till 24 dagar föds 2 till 8 ungar per kull (vanligen 4 eller 5). Livslängden är i vanligt fall fyra år.[7]
Beståndets storlek varierar inte periodisk men det kan förekomma år med särskild många eller få exemplar.[7]
Hot redigera
För beståndet är inga hot kända och Phenacomys ungava hittas i flera skyddszoner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Cassola, F. 2016 Phenacomys ungava . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 februari 2023.
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/phenacomys+ungava/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Phenacomys ungava
- ^ [a b c d] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Phenacomys ungava”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edition. sid. 289-290. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Phenacomys ungava.
