Pernis (släkte)
- Denna artikel handlar om rovfågelssläktet Pernis. För den holländska orten, se Pernis.
Pernis är ett släkte med bivråkar med tre till fyra medelstora bredvingade rovfågelsarter.
| Pernis | |
-_Male_at_Kolkata_I_IMG_7451.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Underfamilj | Perninae |
| Släkte | Pernis Cuvier, 1816 |
 Bivråk (Pernis apivorus) | |
Levnadssätt redigera
Släktets arter häckar i tempererat och varmare klimat i gamla världen och är specialiserade på att äta getinglarver vilka de fångar genom att gräva upp getingbon ur marken. De lever även av reptiler, groddjur, fågelungar och daggmask.[1] De två arterna bivråk och tofsbivråk, som förekommer i tempererat klimat, är flyttfåglar.
De häckar i skogsmark och är mestadels diskreta förutom i början av häckningssäsongen då släktet visar upp sig, bland annat med specifika flyguppvisningar i bågformationer med ryttlande inslag när den når toppen av bågen.[2]
Systematik redigera
Släktet består av numera vanligtvis fyra arter:[3]
- Bivråk (Pernis apivorus)
- Tofsbivråk (Pernis ptilorhynchus)
- Sulawesibivråk (Pernis celebensis)
- Filippinbivråk (Pernis steerei)
Filippinbivråk behandlades tidigare som underart till celebensis,[4] som då på svenska kallades bandad bivråk.
Även tofsbivråkens taxonomi är omdiskuterad. Artens utbredningsområde är uppdelad i två separata områden. Dels P. p. orientalis (Taczanowski, 1891) som har en nordlig utbredning i sydöstra Sibirien, norra Tibet, nordöstra Kina, Japan och Korea, dels alla andra underarter som har en sydlig utbredning i Sydostasien. Det har observerats mellanformer av P. p. ptilorhynchus och bivråk i sydöstra Sibirien vilket indikerar att de hybridiserar och därmed kan tillhöra samma art. Detta i sin tur skulle kunna indikera att tofsbivråken, så som den beskrivs idag består av två arter.[5]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 90-91. ISBN 91-34-51038-9
- ^ James Ferguson-Lees, David A. Christie, Kim Franklin, Philip Burton, David Mead (2001). Raptors of the World: An Identification Guide to the Birds of Prey of the World. HMCo Field Guides. ISBN 0618127623
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Källor redigera
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 90-91. ISBN 91-34-51038-9
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead and Burton (2001) Raptors of the World (Helm Identification Guides), ISBN 0713680261
- Gensbøl, Benny (1989). Collins guide to the Birds of Prey of Britain and Europe North Africa and the Middle East, William Collins Sons and Co Ltd. ISBN 0-00-219176-8