Brednäbbad dykpetrell

fågelart i familjen liror (Procellariidae)
(Omdirigerad från Pelecanoides georgicus)

Brednäbbad dykpetrell[1] (Pelecanoides georgicus) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[2]

Brednäbbad dykpetrell
Fågel av underarten whenuahouensis, av vissa behandlad som egen art.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljDykpetreller
Pelecanoididae
SläktePelecanoides
ArtBrednäbbad dykpetrell
P. georgicus
Vetenskapligt namn
§ Pelecanoides georgicus
AuktorMurphy & Harper, 1916
Utbredning
Ägg
Ägg

Utseende redigera

Dykpetreller är små, havslevande fåglar med korta vingar och kort stjärt, förvånansvärt lika alkekungar i familjen alkor på norra halvklotet. De flyger snabbt och direkt tätt över vattenytan med svirrande vingar, ibland rakt ner i vattnet (därav namnet dykpetreller). Simmande fågel påminner om små pingviner eller alkor.[3]

Denna art är i fält i stort sett omöjlig att skilja från smalnäbbad dykpetrell. Den har något mer utbrett ljusare spetsar på skuldrorna, vita istället för grå undre vingtäckare och är ljusare på både bröstband och handpennornas innerfan. I handen syns ett svart streck på baksidan av benen, vilket smalnäbbad dykpetrell saknar. Vidare är, som namnet avslöjar, näbben bredare.[3]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer i subantarktiska områden – Sydatlanten, öar i södra Indiska oceanen, kring Nya Zeeland och sydöstra Australien.[2] Den delas in i två underarter med följande utbredning:[4]

  • Pelecanoides georgicus whenuahouensis – Codfish Island utanför Nya Zeeland
  • Pelecanoides georgicus georgicus – resten av utbredningsområdet

BirdLife International urskiljer whenuahouensis som en egen art, Pelecanoides whenuahouensis.

Familjetillhörighet redigera

Dykpetrellerna ansågs tidigare utgöra en egen familj, Pelecanoididae, men inkorporeras numera i familjen liror (Procellariidae) efter genetiska studier.[5]

Levnadssätt redigera

Brednäbbad dykpetrell är mer havslevande än andra dykpetreller. Födan består av planktonstora kräftdjur, framför allt krill av arten Euphausia superba. Den häckar mellan november och mars i kolonier i hålor som grävs i stenig jord med endast lite eller ingen växtlighet, till skillnad från smalnäbbad dykpetrell som trivs vid tuvgräs på branta sluttningar.[3][6]

Status och hot redigera

Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer hotstatus för de två taxonen var för sig, nominatformen som livskraftig och whenuahouensis som akut hotad.[7][8]

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  3. ^ [a b c] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.
  5. ^ Prum, R.O., J.S. Berv3, A. Dornburg, D.J. Field, J.P. Townsend, E.M. Lemmon, and A.R. Lemmon (2015), A comprehensive phylogeny of birds (Aves) using targeted next-generation DNA sequencing, Nature 526, 569-573.
  6. ^ Carboneras, C., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2020). South Georgia Diving-petrel (Pelecanoides georgicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52603 18 mars 2020).
  7. ^ Birdlife International 2019 Pelecanoides georgicus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 11 december 2019.
  8. ^ Birdlife International 2019 Pelecanoides whenuahouensis . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 10 december 2019.

Externa länkar redigera