Pekings tunnelbana (北京地铁; Běijīng dìtiě) betjänar Kinas huvudstad Pekings storstadsområde, och är numera världens allra mest trafikerade tunnelbana med mer än tio miljoner resande per dag och totalt omkring 3,8 miljarder per år. Tunnelbanan, som invigdes 1969, började att byggas ut drastiskt i början av 21:a seklet, då den förväntades växa om Londons tunnelbana som världens största till banlängden åren 2015–2020, och har för tillfället (2022) en total banlängd av omkring 750 km fördelad över 22 linjer (exklusive två light rail-linjer) och en maglevtåglinje (Linje S1), men förväntas byggas ut till omkring 1000 km, och därigenom växa om Shanghais tunnelbana, som växte om Londons tunnelbana år 2010 och för närvarande är världens största tunnelbana, med en banlängd av omkring 800 km.

Pekings tunnelbana
北京地铁
Beijing Subway logo.jpg
Tunnelbaneskylt i Peking.
Allmänt
PlatsKina Peking, Kina
Antal linjer23
Antal hållplatser366 (unika stationer)
Turtäthet2–3 min
Antal passagerare3,8 miljarder/år (2018)[1]
13,75 miljoner/dag (2019)[2]
Organisation
Invigd1 oktober 1969
TrafikoperatörMTR Corporation
Tekniska fakta
Banlängd755 kilometer
Spårvidd1435 millimeter (Normalspår)
MatningKontaktledning (linje 6, 14, 16, Daxing Airport Express)
Strömskena (övriga linjer)
Linjekarta
Karta över Pekings tunnelbanenät
Stationen Wangjingxi som servar linje 13 och 15.
Stationen Wangfujing på Linje 1.
Insidan av en vagn i Linje 10.
Säkerhetskontroll vid ingången till tunnelbanespärren infördes för att öka säkerheten i samband med de olympiska sommarspelen 2008 men blev därefter permanent.
Säkerhetsvägg på stationen Weigongcun (Linje 4), som öppnades 28 september 2009. Alla stationer öppnade efter år 2006 har säkerhetsväggar för att hindra folk från att gå ner på spåret.
Utbyggnaden av Pekings tunnelbana från 1969 till 2013
Linje 9 ankommer vid Militärmuseum Tunnelbanestation vid Militärmuseet i Peking.

BiljettpriserRedigera

Prissättningen på biljetterna avgörs av färdsträckan, utom på flygplatslinjerna:[3]

  • 3 yuan (¥) för resor upp till 6 km.
  • 4 yuan för resor 6–12 km.
  • 5 yuan för resor 12–22 km.
  • 6 yuan för resor 22–32 km.
  • För resa över 32 km ytterligare 2 yuan för varje ytterligare 20 km.

Sedan 20 januari 2019 kan biljetter för resa på fri färdsträcka köpas, för följande priser:

  • Biljett för en dag: 20 yuan.
  • Biljett för två dagar: 30 yuan.
  • Biljett för tre dagar: 40 yuan.
  • Biljett för fem dagar: 70 yuan.
  • Biljett för sju dagar: 90 yuan

På linjen Capital Airport Express är biljettpriset alltid 25 yuan per tur. På linjen Daxing Airport Express är biljettpriset mellan 10 och 35 yuan för "ordinary class", beroende på färdsträcka, och för "business class" alltid 50 yuan per tur.

Barn under 130 centimeter långa reser gratis i sällskap med en betalande vuxen. Pensionärer (som fyllt 65 år), funktionshindrade, tjänstemän inom militär och Folkets beväpnade polis reser också gratis.

HistoriaRedigera

Den första planen på en tunnelbana i den kinesiska huvudstaden framlades 1953, då med Moskvas tunnelbana som förebild. Projektet godkändes 4 februari 1965 av Mao Zedong och byggstart skedde den 1 juli samma år. Ett kontroversiellt inslag i projektet var förslaget att riva Pekings stadsmur, för att ge plats för blivande tunnelbaneringen Linje 2, som dock godtogs av Mao som hellre föredrog att riva stadsmuren än att riva bostadshus.[4]

Den första tunnelbanesträckan, kallad Linje 1, öppnades för försöksverksamhet på tjugoårsminnet av grundandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1969 och var 21 km lång, med sexton stationer, mellan Guchenglu (dåvarande namn på station Gucheng) och Pekings järnvägsstation, och den sjätte tunnelbanan i Asien efter de japanska tunnelbanorna i Tokyo (öppnad 1927), Osaka (öppnad 1933) och Nagoya (öppnad 1957), Tbilisis tunnelbana (öppnad 1966) och Bakus tunnelbana (öppnad 1967). Bara 41 dagar efter invigningen blev tre personer dödade, mer än hundra skadade och två tunnelbanevagnar skadade i en elbrand som utbröt. Den 15 januari 1971 öppnades tunnelbanan på nytt på försök, mellan Gongzhufen och Pekings järnvägsstation. Åren 1971 till 1975 (under slutet av kulturrevolutionen) var tunnelbanan stängd 398 dagar av politiska skäl.[4][5] 1973 förlängdes tunnelbanan med en station västerut från Guchenglu till Pingguoyuan, och även ytterligare en station, Fushouling, som dock stängdes 2007 (men beräknas öppnas på nytt 2023 efter renovering som inleddes 2021). 15 september 1981 övergick försöksverksamheten till fullskalig officiell drift och 1982 transporterades 72,5 miljoner passagerare.[4]

20 september 1984 öppnades en till tunnelbanelinje som löpte en U-formad 27,6 km lång sträcka på tolv stationer mellan Fuxingmen och Jianguomen. 28 december 1987, då Jianguomen sammanslöts till Pekings järnvägsstation och Linje 1 fick en ny sträckning österut till den tillfälliga slutstationen Fuxingmen, blev Linje 2 en ringlinje genom sammanslutning med Linje 1:s äldre sträckning, som i väster sammanslöts med Fuxingmen.[4] 1990 hade tunnelbanan för första gången mer än 1 miljon passagerare per dag, och totalt 381 miljoner passagerare under året.[4] Sommaren 1992 började Linje 1 att byggas ut österut från Fuxingmen till station Xidan, som öppnades 12 december 1992, och senare den 28 september 1999 till Sihuidong. Den 28 december 2001 påbörjades bygget av en östlig förlängning från Sihuidong.

Den västliga halvan av hästskoformade Linje 13 öppnades 28 september 2002 och den östliga fyra månader senare, och elva månader därefter Batonglinjen, som var en östlig förlängning av Linje 1 från Sihuidong till Tuqiao. Den 28 december 2002 inleddes bygget av Linje 5, som invigdes den 7 oktober 2007.

Inför de olympiska sommarspelen 2008 öppnades Linje 8, Linje 10 från Bagou till Jinsong via Sanyuanqiao och Capital Airport Express mellan Pekings internationella flygplats och Dongzhimen (förlängd till Beixinqiao vid årsskiftet 2021/2022).[5] Pappersbiljetterna ersattes med ett elektroniskt system som år 2008 hade 1,8 miljarder passagerare.[4] Omkring decenniumskiftet 2010, då Shanghais tunnelbana hade vuxit om Londons tunnelbana som den största till banlängden, började tunnelbanan att byggas ut drastiskt och under år 2011 växte tunnelbanan om New Yorks tunnelbana som världens tredje största (som emellertid är den tunnelbana med flest stationer) och, tillfälligt under flera månader runt årsskiftet 2012/2013, även Shanghais tunnelbana. Den 5 maj 2013 blev Linje 10 en ny färdigbyggd ringlinje, och världens längsta ringtunnelbanelinje.

Inför invigningen av Peking Daxing internationella flygplats den 26 september 2019 byggdes den nya flygplatslinjen Daxing Airport Express.

LinjerRedigera

Linje Sträcka Öppnad Senast utbyggd Längd (km) Antal stationer
  Linje 1[a] PingguoyuanHuanqiu Dujiaqu (Universal Resort) [b] 1 oktober 1969 26 augusti 2021 54,464 36
  Linje 2 Ringlinje: Fuxingmen ↔ Xizhimen ↔ Dongzhimen ↔ Jianguomen ↔ Fuxingmen 20 september 1984 28 december 1987 23,1 18
  Linje 4 AnheqiaobeiTiangongyuan 28 september 2009 30 december 2010 49,4 35
  Linje 5 TiantongyuanbeiSongjiazhuang 7 oktober 2007 ingen utbyggnad 27,6 23
  Linje 6 Jin'anqiaoLucheng 30 december 2012 30 december 2018 53,4 33
  Linje 7 Pekings västra järnvägsstationHuanqiu Dujiaqu (Universal Resort) 28 december 2014 26 augusti 2021 40,3 30
  Linje 8 ZhuxinzhuangYinghai 19 juli 2008 31 december 2021 49,5 35
  Linje 9 NationalbiblioteketGuogongzhuang 31 december 2011 30 december 2012 16,5 13
  Linje 10 Ringlinje: BagouXiju ↔ Guomao (China World Trade Center) ↔ BeituchengBagou 19 juli 2008 5 maj 2013 57,1 45
  Linje 11 [c] Jin'anqiao ↔ Xinshougang 31 december 2021 ? 1,54 3
  Linje 13 XizhimenDongzhimen 28 september 2002 (etapp I)
28 januari 2003 (etapp II)
ingen ny utbyggnad 40,85 17
  Linje 14 ZhangguozhuangShangezhuang 5 maj 2013 31 december 2021 47,3 36
  Linje 15 Qinghua Donglu XikouFengbo 30 december 2010 28 december 2014 41,4 20
  Linje 16 Beianhe ↔ Yuyuntanparken, östra porten [d] 31 december 2016 31 december 2021 30,5 15[6]
  Linje 17 [e] Shiliihe ↔ Jiahuihu 31 december 2021 ? 16,5 7
  Linje 19 [f] Mudanyuan ↔ Xingong 31 december 2021 ? 22,4 10
  Changpinglinjen Changping XishankouQinghe station 30 december 2010 31 december 2021 33 13
  Fangshanlinjen DongguantounanYancundong 30 december 2010 31 december 2020 31,8 16
  Yanfanglinjen YancundongYanshan 30 december 2017 ingen utbyggnad 14,4 9
  Yizhuanglinjen SongjiazhuangYizhuang station 30 december 2010 30 december 2018 23,23 14
  Capital Airport Express Beixinqiao ↔ Beijing Capital International Airport, Terminal 3/Terminal 2 19 juli 2008 31 december 2021 29,9 5
  Daxing Airport Express CaoqiaoDaxing Airport 26 september 2019 ? 41,36 3
  Linje S1 (maglev) ShichangPingguoyuan 30 december 2017 31 december 2021 10,2 8
Totalt:   ~755,74 366

Planerade linjerRedigera

  1.      Linje 12, Ny linje från Sijiqingqiao till Jiuxianqiao Electronics City.[7][8]
  2.      Linje 3, Fas I från Dongsi Shitiao och 12 nya stationer till Caogezhuangbei.[7][8]

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Linjens östra ändstation var Sihuidong före den 26 augusti 2021 då sträckan öster om Sihuidong var den separata Batonglinjen, som den 26 augusti 2021 sammanslöts med Linje 1, för att undvika tågbyte i Sihuidong.
  2. ^ Linjens västra slutstation var tidigare Fushouling, som dock endast trafikerades av vissa turer för persontransport av studenter och arbetare vid en teknisk skola i närheten och som stängdes den 28 maj 2007. År 2021 inleddes en renovering av Fushouling som beräknas vara färdig år 2023, då en ny station förväntas invigas. Station Pingguoyuan är också tillfälligt stängd för renovering 2020–2023, under tiden är Gucheng tillfällig västlig ändstation.
  3. ^ Linjen beräknas förlängas med en station norrut 2022, Moshikou, och söderut till Yangqiao.
  4. ^ Linjen beräknas förlängas från Yuyuntanparken, östra porten till Yushuzhuang år 2022.
  5. ^ En planerad sträcka mellan Future Science Park North och Shilihe beräknas öppna 2022–2023.
  6. ^ En planerad sträcka mellan Future Science Park North och Shilihe beräknas öppna 2022–2023.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Externa länkarRedigera