Pecten oculi
Pecten oculi, pecten eller pekten är en solfjäderformad struktur med blodkärl på åderhinnan (choroidea) i ögat på fåglar.[1] Reptiler har en liknande struktur som kallas conus papillaris.[2] Pekten är en ickesensorisk och pigmenterad struktur som leder in i glaskroppen där synnerven leder in i ögonloben.[3] Dess exakta funktion är omdiskuterad men man tror att den förser näthinnan med näring och samtidigt upprätthåller PH-balansen i glaskroppen.[4]
Både fåglars och reptilers ögon kännetecknas av avsaknaden av blodkärl i näthinnan vilket skiljer dem ifrån ryggradsdjuren.[2] Pekten gör så att blodkärlen inte skymmer sikten, vilket de i viss mån gör hos däggdjuren, vilket i sin tur leder till fåglarnas skarpa syn.[5] Pigmenteringen av pekten tros skydda blodkärlen ifrån ultraviolett ljus.[6]
Se även
redigeraNoter
redigera- ^ Bonney, Rick; Rohrbaugh, Jr., Ronald (2004), Handbook of Bird Biology (Second), Princeton, NJ: Princeton University Press, ISBN 0-938-02762-X
- ^ [a b] Jochen Schuck, Holger Gerhardt, Hartwig Wolburg (2000) The peripapillary glia of the optic nerve head in the chicken retina, The Anatomical Record Part A: Discoveries in Molecular, Cellular, and Evolutionary Biology, Vol.259, nr.3, sid:263-275, DOI 10.1002/1097-0185(20000701)259:3<263::AID-AR40>3.0.CO;2-W, (html-sammanfattning)
- ^ Walls (1942). The Vertebrate Eye and its Adaptive Radiation. Hafner
- ^ Kiama, S G.;J. N. Maina;J. Bhattacharjee and K. D. Weyrauch (2001) Functional morphology of the pecten oculi in the nocturnal spotted eagle owl (Bubo bubo africanus), and the diurnal black kite (Milvus migrans) and domestic fowl (Gallus gallus var. domesticus): a comparative study. Journal of Zoology 254: 521-528
- ^ ”Evolution's greatest mistakes”, New Scientist, August 11, 2007
- ^ S G Kiama, J Bhattacharjee, J N Maina, and K D Weyrauch (December 1994), ”A scanning electron microscope study of the pecten oculi of the black kite (Milvus migrans): possible involvement of melanosomes in protecting the pecten against damage by ultraviolet light”, Journal of Anatomy 185: 637–642