Paris pendeltåg, RER (franska: Réseau Express Régional) är ett järnvägssystem i Paris som sammanlänkar sedan tidigare existerande förortsbanor med varandra genom långa tunnlar under staden. RER ägs av Paris lokaltrafikbolag, RATP, och det statliga franska järnvägsbolaget SNCF.


Paris pendeltåg RER
RER-B La-Plaine.jpg
RER linje B vid La Plaine.
Allmänt
PlatsParis, Frankrike Frankrike
Antal linjer5
Antal hållplatser257
Turtäthet5-10 min
Anslutande linjerMetro Paris Metro
Paris Tramway
Antal passagerare2,7 milj. / dag
Organisation
Invigd1977
TrafikoperatörRATP, SNCF
Tekniska fakta
Banlängd587 kilometer
Spårvidd1 435 millimeter
MatningLuftledning
Linjekarta

RER i centrala Paris
Aéroport Charles de Gaulle 2
Saint-Rémy-lès-Chevreuse
St-Michel – Notre-Dame
Châtelet-Les Halles

I innerstaden erbjuds många bytesmöjligheter till Paris metro, där kan RER med fördel användas istället för denna, då RER-tågen går betydligt fortare än metron. Idag består RER av 5 stycken linjer, benämnda A-E, totalt har dessa över 257 stationer, 33 av stationerna ligger i Paris innerstad och mer än 587 km spår varav 76,5 km är under jord. Den största arbetsinsatsen ägde rum under sextio- och sjuttiotalet och den officiella invigningen av systemet skedde 1977.

Samtliga pendeltågslinjer i Paris går under jord i centrala staden. Det finns 25 underjordiska pendeltågsstationer i innerstaden och två stycken under Paris-Charles de Gaulle flygplats samt även några till i förorterna till Paris på linje A.

Flera av Paris sevärdheter ligger vid RER-stationer såsom Eiffeltornet (Champ de Mars – Tour Eiffel station), Notre-Dame (St-Michel – Notre-Dame station), Triumfbågen (Charles de Gaulle-Étoile station) samt Slottet i Versailles (Versailles-Château-Rive-Gauche).

Det finns även ett annat system, Transilien, som trafikerar andra förortsbanor men dessa går endast till någon av de sex stora stationerna i Paris.

Linjer redigera

Linje Sträcka Öppnad Längd Stationer
A Cergy Le Haut / Poissy / Saint-Germain-en-Laye
- Marne-la-Vallée – Chessy (Disneyland Paris) / Boissy-Saint-Léger
1977 108,5 km 46
B Saint-Rémy-lès-Chevreuse / Robinson
- Aéroport Charles de Gaulle Terminal 2   / Mitry-Mory
1977 80,0 km 47
C Pontoise / Saint-Quentin-en-Yvelines - Montigny-le-Bretonneux / Versailles-Château-Rive-Gauche / Versailles – Chantiers
- Massy-Palaiseau / Dourdan-la-Forêt / Saint-Martin d'Étampes
1979 185,6 km 86
D Creil - Malesherbes / Melun 1987 160 km 59
E Haussmann St-Lazare - Chelles - Gournay / Tournan-en-Brie 1999 52,3 km 21
Totalt 587 km 257

Historia redigera

I början av 1900-talet behövde man länka ihop Paris stora stationer och förenkla resor mellan förorterna utan att behöva byta till metron. Det dröjde dock till 1960-talet innan de styrande kom med några sådana förslag. Man beslutade sig för att förena de gamla förortslinjerna med tunnlar under huvudstaden. Under 60 och 70-talen byggdes framför allt linje A och linje B med den gemensamma noden Châtelet - Les Halles. Systemet invigdes officiellt 1977. Den senaste utbyggnaden blev klar 1999 då linje E invigdes. I början beslutade sig de styrande i Frankrike sig för att överlåta de gamla förortslinjerna från SNCF till RATP, det är orsaken till att man idag kör på vänster sida, precis som i resten av Frankrike förutom i metron. Efter några år beslutade man sig för att sluta med att överföra linjerna, detta har lett till att det finns två olika spänningar i tågens kontaktledningar. Gare Montparnasse är den enda av Paris stora stationer utan RER, det finns dock planer på att råda bot på det då man överväger en ny linje F som skall passera ovan nämnda station Invalides och Gare Saint-Lazare.

  Paris pendeltåg (RER) i centrala Paris          
         
         
Nation          
         
Nanterre – Préfecture
         
La Défense    
         
Charles de Gaulle-Étoile        
         
Gare de Lyon              
         
Magenta        
         
Gare du Nord                
         
Haussmann – Saint-Lazare                
         
Auber          
         
Châtelet-Les Halles                    
         
St-Michel – Notre-Dame            
         
Luxembourg
         
Port-Royal
         
Musée d'Orsay
         
Invalides      
         
Pont de l'Alma
         
Champ de Mars – Tour Eiffel    
         
Gare d'Austerlitz        
         
         
Bibliothèque François Mitterrand    
         
Avenue du Président Kennedy
         
Boulainvilliers
         
Avenue Henri Martin
         
Avenue Foch    
         
Neuilly – Porte Maillot    
         
Pereire – Levallois    
         
Porte de Clichy    
         
Saint-Ouen    
         

RER-linjernas historia redigera

Linje A   redigera

Linje A går under centrala Paris i en lång underjordisk tunnel och invigdes 1977. Redan 1970 invigdes en tunnel i västra Paris mellan La Défense – Étoile, 1971 förlängdes tunneln mellan Étoile – Auber. Då en 6 km lång tunnel invigdes mellan slutstation Auber i väst samt Gare de Lyon i öst 1977, så öppnades samtidigt linje A.

Linje B   redigera

Linje B utgår från en gammal tunnel som invigdes redan 1895 som gick till Luxembourg station. Tunneln förlängdes vidare in mot centrala stan 1977, till nya station Châtelet-les Halles och samtidigt invigs linje B. Slutligen 1981 förlängdes tunneln vidare mot norr till Gare du Nord.[1]

Linje C   redigera

Linje C bildades då två gamla järnvägstunnlar i Paris byggdes ihop. Den ena invigd till Världsutställningen 1900 från östra Paris till Gare d'Orsay. Den andra gick från västra Paris till Invalides. Då tunneln som band ihop dessa två tunnlar invigdes 1979 öppnade linjen.

Linje D   redigera

Linje D trafikerar tunnlar i Paris som går bredvid linje A samt B och tillkom 1987.

Linje E   redigera

Linje E är den senast öppnade linjen i nätet och tillkom 1999 från två nya underjordiska stationer i centrala Paris.

Se även redigera

Källa redigera

  1. ^ Gare RER du Luxembourg : travaux reportés, Artikel från 26 maj 2011, från francesurf.net, Hämtat 7 juli 2013.

Litteratur redigera

  • Gaillard, M. (1991). Du Madeleine-Bastille à Météor: Histoire des transports Parisiens, Amiens: Martelle. ISBN 2-87890-013-8. (Fransk)
  • Gerondeau, C. (2003). La Saga du RER et le maillon manquant, Paris: Presse de l'École nationale des ponts et chaussées. ISBN 2-85978-368-7. (Fransk)