Parasuta monachus
Parasuta monachus[2] är en ormart som beskrevs av Storr 1964. Parasuta monachus ingår i släktet Parasuta och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[4][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Parasuta monachus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
| Släkte | Parasuta |
| Art | Parasuta monachus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Parasuta monachus | |
| Auktor | (Storr, 1964) |
| Synonymer | |
|
Rhinoplocephalus monachus STORR 1984 Unechis monachus COGGER 1975 Denisonia monachus STORR 1964[2] Suta monachus[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten förekommer i Australien i delstaten Western Australia samt i södra Northern Territory och i västra samt centrala South Australia. Ormen lever i torra och ibland klippiga regioner med ett täcke av gräs, buskar eller med öppna skogar av akaciasläktet.[1] Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar. Ormens bett är giftigt.[3]
För beståndet är inga hot kända. IUCN listar Parasuta monachus som livskraftig (LC).[1]
Källor
redigera- ^ [a b c] Ellis, R. & Shea, G. 2017 Parasuta monachus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 22 mars 2020.
- ^ [a b] Storr, G. M. (1964) Denisonia monachus, a new elapid snake from Western Australia., West. Aust. Nat. 9: 89-90
- ^ [a b c] Parasuta monachus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 22 mars 2020.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/suta+monachus/match/1. Läst 24 september 2012.