Papuasilkesstjärt

fågelart på Nya Guinea

Papuasilkesstjärt[2] (Chaetorhynchus papuensis) är en fågel i familjen solfjäderstjärtar inom ordningen tättingar.[3]

Papuasilkesstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
UnderordningPasseri
FamiljSolfjäderstjärtar
Rhipiduridae
SläkteChaetorhynchus
A.B. Meyer, 1874
ArtDrongosolfjäderstjärt
C. papuensis
Vetenskapligt namn
§ Chaetorhynchus papuensis
AuktorMeyer, 1874
Synonymer
  • Dvärgdrongo
  • Drongosolfjäderstjärt

Utseende redigera

Papuasilkesstjärten är helsvart med en blåaktig glans på huvud och mantel och är en liten tätting med en längd på cirka 12 centimeter. Den har ett proportionellt stort huvud och lång stjärt. Arten uppvisar en mindre klinal storleksskillnad där de västra populationerna är störst och de sydöstra minst.[4]

Utbredning och levnadssätt redigera

Papuasilkesstjärt är endemisk för Nya Guinea. Den förekommer i bergsskogar på höjder mellan 600 och 1 600 meter över havet där den är stannfågel [5]

Arten livnär sig av insekter och spindlar som den fångar i flykten. Den ses ofta sitta typiskt upprätt på en horisontell gren med stjärten pekande rakt nedåt och hängande vingar. Den har rapporterats följa svartnäbbad bågnäbbsparadisfågel (Drepanornis albertisi) när denna födosöker på bark och epifyter, men också följa människor. Det finns mycket lite information om dess häckningsbeteende, men boet är en liten grund korg som hänger från en trädklyka.[6]

Systematik redigera

 
En taveunisilkesstjärt (Lamprolia victoriae), vilket vissa DNA-studier indikerar är papuasilkesstjärtens närmaste släkting.

Papuasilkesstjärten placeras som ensam art i sitt släkte Chaetorhynchus. Länge har arten förts till familjen drongor (Dicruridae, då med trivialnamnet dvärgdrongo), men arten har tolv stjärtfjädrar till skillnad från de övriga drongorna som har tio. DNA-analyser bekräftar att arten inte är en del av drongorna. Istället är den nära släkt med silkesstjärtarna i Lamprolia från Fiji, och dessa är tillsammans närmast familjen solfjäderstjärtar (Rhipiduridae).[7] Även den akut hotade fågelarten Eutrichomyias rowleyi på ön Sangihe i Indonesien, tidigare placerad i familjen monarker (Monarchidae) hör hit. Följaktligen har dessa arter flyttats dit och trivialnamnet för arten ändrades, från det vilseledande dvärgdrongo till drongosolfjäderstjärt.

Senare studier har visat att denna klad visserligen är en systergrupp till solfjäderstjärtarna, men relativt avlägset släkt, varför de föreslagits placeras i en egen familj, Lamproliidae. Än så länge behandlar de flesta internationella taxonomiska auktoriteter Chaetorhynchus som en del av Rhipiduridae, men de nya rönen har föranlett ytterligare ett byte av trivialnamn, till det nuvarande papuasilkesstjärt.

Status och hot redigera

Papuasilkesstjärten har ett stort utbredningsområde, men det råder kunskapsbrist kring både populationens storlek och dess utveckling. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser dock att den inte är hotad, varför den placeras i kategorin livskraftig (LC).[1] Den beskrivs som ganska vanlig till ovanlig.

Noter redigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2018 Chaetorhynchus papuensis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Internet Bird Collection Pygmy Drongo (Chaetorhynchus papuensis)
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Rocamora, G. & Yeatman-Berthelot, D. (2017). Drongo Fantail (Chaetorhynchus papuensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60570 29 december 2017).
  7. ^ Irested, Martin (8 mars 2009). ”The systematic affinity of the enigmatic Lamprolia victoriae (Aves: Passeriformes)—An example of avian dispersal between New Guinea and Fiji over Miocene intermittent land bridges?”. Molecular Phylogenetics and Evolution "48" (3): ss. 1218–1222. http://www.nrm.se/download/18.7d9d550411abf68c801800012645/Irestedt%2Bet%2Bal%2BLamprolia.pdf. 

Externa länkar redigera