Pakarana (Dinomys branickii[2]) är en art i underordningen piggsvinsartade gnagare. Djuret är den enda levande arten av familjen pakaranor (Dinomyidae).[3] Namnet kommer från tupíindianernas språk och betyder "falsk paka". Namnet syftar på likheter till djurgruppen pakor (Cuniculus).

Pakarana
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Uppstoppat exemplar av en pakarana
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningPiggsvinsartade gnagare
Hystricomorpha
ParvordningMarsvinsartade gnagare
Caviomorpha
FamiljPakaranor
Dinomyidae
Peters, 1873
SläkteDinomys
Peters, 1873
ArtPakarana
D. branickii
Vetenskapligt namn
§ Dinomys branickii
AuktorPeters, 1873
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Utbredning redigera

Arten lever i skogar i norra Sydamerika i bergsregioner som ansluter till Anderna. Pakaranornas utbredningsområde sträcker sig från Colombia och Venezuela till Peru och Bolivia. Pakaranan vistas i regioner som ligger 250 till 3200 meter över havet.[1]

Kännetecken redigera

Pakaranan är efter kapybaran den tredje största levande gnagaren på jorden.[4] Den har en fyllig kropp och ett påfallande brett huvud. Öronen är små och avrundade, ögonen är relativt stora. Dess morrhår är oftast längre än huvudet. Pälsen är på ovansidan svartbrun och på undersidan ljusare. På djurets rygg finns två remsor av vita fläckar. En liknande remsa finns på varje kroppssida. Alla extremiteter har fyra tår som är utrustade med stora klor. Dessa djur når en kroppslängd mellan 73 och 80 centimeter. Den tjocka svansen är ungefär 20 centimeter lång. Pakaranan når en vikt mellan 10 och 15 kilogram.[4]

Levnadssätt redigera

Pakaranor lever i regnskogar. De lever vanligtvis på marken men har bra förmåga att klättra (särskild ungdjur). Det antas att de huvudsakligen vilar i naturliga bergssprickor eller på skyddade platser i träd trots att de med sina klor har förmåga att gräva bon under jorden.[1] Det förmodas även att de är aktiva på natten och att de lever ensamma eller i par. För kommunikationen använder dessa djur olika ljud. De trampar med foten på marken, skramlar med tänderna och har olika ljud som påminner om ylande eller viskande. Djur i fångenskap är oftast inte aggressiva.[4] I naturen lever individerna ensam eller i grupper med 2 till 5 medlemmar.[1]

Föda redigera

Dessa djur äter främst frukter, löv och stjälkar.[1] När de äter sitter de på sina bakre extremiteter och hanterar födan med de främre extremiteterna.

Fortplantning redigera

Efter dräktigheten som varar i 220 till 280 dagar föder honan ett till två ungdjur.[1] Det är inte känt när honan slutar att dia och när ungarna blir könsmogna. Djur i fångenskap har ofta blivit 9 år gamla,[4] och det äldsta exemplaret blev 13 år gammalt.

Pakaranor och människor redigera

Pakaranor är skygga och därför är artens levnadssätt nästan outforskat. Den vetenskapliga beskrivningen gjordes så sent som 1873 och vid flera tillfällen betraktades arten som utdöd. Pakaranan hotas av jakt och av förstöring av djurets levnadsområde. Andra forskare hävdar att beståndet är större än befarat och att det bara ska vara svårt att iaktta individer i naturen. Utbredningsområdet är stort och pakaranan hittas i flera skyddszoner. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Systematik redigera

Pakaranan är idag den enda arten i familjen Dinomyidae. Däremot är flera utdöda släkten kända som levde efter oligocen i Sydamerika. De två största kända gnagare som levde under evolutionens lopp, Phoberomys pattersoni och Telicomys giganteus, är släkt med pakaranan.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Roach, N. 2016 Dinomys branickii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 april 2021.
  2. ^ ”Arterna.fi | Finlands Artdatacenter | Artlista”. vanha.laji.fi. https://vanha.laji.fi/taxonomi/MX.50441?locale=sv#show. Läst 18 april 2019. 
  3. ^ ”pakaranor”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/pakaranor. Läst 18 april 2019. 
  4. ^ [a b c d] K. Nguyen (2001). ”Pacarana” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Dinomys_branickii/. Läst 18 april 2021. 

Tryckta källor redigera

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar redigera