Öppna huvudmenyn

Otto Günsche, född 24 september 1917 i Jena, död 2 oktober 2003 i Lohmar, var en tysk SS-Sturmbannführer och Adolf Hitlers personlige adjutant.

Otto Günsche
Otto Günsche som Untersturmführer.
Otto Günsche som Untersturmführer.
SS-Sturmbannführer collar.svg Sturmbannführer
Född24 september 1917
Jena, Sachsen-Weimar-Eisenach, Kejsardömet Tyskland
Död2 oktober 2003 (86 år)
Lohmar, Nordrhein-Westfalen, Tyskland
BegravningsplatsKroppen kremerad; askan strödd i Nordsjön.
Inträde1 augusti 1934
Tjänstetid1934–1945

Innehåll

BiografiRedigera

Günsche anslöt sig till Leibstandarte Adolf Hitler, Adolf Hitlers personliga livvakt, den 1 juli 1934. Från 1936 ingick han i Führerns eskortkommando. I samband med vapenstilleståndet i Compiègneskogen den 22 juni 1940 tjänstgjorde Günsche som vakt i den järnvägsvagn, i vilken den franska kapitulationen undertecknades.

Mellan den 1 januari 1941 och den 30 april 1942 var Günsche inskriven vid SS:s officersskola i Bad Tölz. Därefter förde han befäl över ett pansargrenadjärkompani inom "Leibstandarte Adolf Hitler" på östfronten. Günsche blev den 12 januari 1943 Hitlers personlige adjutant och var det till augusti 1943, då han åter inkallades till fronttjänst. Han blev ånyo Hitlers adjutant i februari 1944 och befordrades till Sturmbannführer i december samma år.[1] År 1944 var Günsche närvarande vid attentatet mot Hitler; Günsche blev lindrigt sårad.[2]

Strax efter klockan 15:30[3] den 30 april 1945 begick Adolf Hitler självmord tillsammans med sin nyblivna hustru Eva Braun. Hitler hade kort dessförinnan beordrat Günsche att kremera hans och Brauns kroppar efter döden.[4] Tillsammans med Hitlers personlige betjänt Heinz Linge och Hitlers chaufför Erich Kempka ombesörjde Günsche brännandet av Hitlers och Brauns kvarlevor i Rikskansliets trädgård och lämnade tillsammans med ett antal andra personer bunkern dagen därpå. Günsche tillfångatogs i Berlin av Röda armén den 2 maj 1945. Därefter satt han internerad i en rad olika fängelser och arbetsläger i Sovjet och förhördes under flera år av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. Han dömdes till 25 års straffarbete 1950[5] men blev frigiven från Bautzenfängelset i maj 1956.[1] Han var därefter bosatt i Lohmar i Nordrhein-Westfalen fram till sin död den 2 oktober 2003.

UtmärkelserRedigera

 
Otto Günsche (stående, iförd stålhjälm) som vakt i samband med vapenstilleståndet i Compiègneskogen den 22 juni 1940.

PopulärkulturRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Joachimsthaler 2000, s. 281
  2. ^ Hamilton 1984, s. 148
  3. ^ Ryan 1998, s. 294
  4. ^ Fest 2004, s. 119
  5. ^ Brisard & Parshina 2018, s. 170–171

Tryckta källorRedigera

  • Brisard, Jean-Christophe; Parshina, Lana (2018). Sanningen om Hitlers död: avslöjanden från de hemliga KGB-arkiven. Stockholm: Lind & Co. ISBN 978-91-7779-256-7 
  • Fest, Joachim (2004). Undergången: Hitler och slutet på Tredje riket. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-20333-8 
  • Hamilton, Charles (1984) (på engelska). Leaders and Personalities of the Third Reich: Their Biographies, Portraits, and Autographs (1). San Jose, California: R.J. Bender. Libris 6765211. ISBN 0912138270 
  • Joachimsthaler, Anton (2000). The Last Days of Hitler: Legend, Evidence and Truth. London: Cassell. ISBN 978-1-4072-2133-5 
  • Ryan, Cornelius (1998) [1966]. Slutstriden: slaget om Berlin 16 april – 2 maj 1945. Stockholm: Bonniers. ISBN 91-0-056032-4