Otomys irroratus
Otomys irroratus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Brants 1827. Otomys irroratus ingår i släktet egentliga öronråttor och familjen råttdjur.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Otomys irroratus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Egentliga öronråttor Otomys |
| Art | Otomys irroratus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Otomys irroratus | |
| Auktor | (Brants, 1827) |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Arten når en kroppslängd av 23 till 30,3 cm, inklusive en 8 till 12 cm lång svans och vikten är 102 till 206 g. På ovansidan förekommer grå päls som blir ljusare fram mot undersidan. Olika kroppsdelar kan ha en ljusbrun skugga. Svansen är uppdelad i en mörkbrun ovansida och en ljusbrun undersida. Otomys irroratus har inga ljusbruna ringar kring ögonen vad som skiljer den från Otomys angoniensis. Dessutom kännetecknas huvudet av stora avrundade öron som inte är nakna. Vid bakfötterna förekommer fem tår men de yttersta är små. På honornas buk ligger fyra spenar. Den genetiska variationen är ganska stor med 23 till 32 kromosompar.[6]
Utbredning och habitat redigera
Denna gnagare förekommer i Sydafrika, Lesotho och Swaziland. En avskild population finns i östra Zimbabwe. Arten lever i låglandet och i låga bergstrakter upp till 900 meter över havet. Habitatet utgörs av torra eller fuktiga gräsmarker samt av trädodlingar.[1]
Ekologi redigera
Individerna kan vara aktiva under alla dagtider. De vilar i bon av växtdelar som liknar ett tefat i formen. Arten gömmer sig även i underjordiska bon som skapades av andra djur. Det finns ensam levande exemplar, par och mindre flockar. Individer av hankön etablerar i flockar en hierarki. Otomys irroratus skapar stigar genom att trampa ner växtligheten eller genom att bita av grässtrån. Födan utgörs av gräs, frön, örter, bark och andra växtdelar. Arten är dessutom koprofag.[6]
Honor kan ha upp till sju kullar mellan augusti och maj. Dräktigheten varar cirka 40 dagar och sedan föds upp till fyra ungar. Ungarna suger sig fast vid en spene och diar sin mor upp till två veckor. Honan rör sig under tiden med ungarna fäst på buken. Enstaka honor blir könsmogna efter 4 veckor och de flesta efter 9 till 10 veckor. Hannar blir efter 8 till 13 veckor könsmogna. Ett fåtal exemplar lever två år.[6]
Otomys irroratus har olika naturliga fiender som ormar, tornuggla och afrikansk gräsuggla.[6]
Otomys irroratus och människor redigera
Denna gnagare betraktas av bönder som skadedjur på odlade växter.[6] Det finns inga anmärkningsvärda hot för arten. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] 2008 Otomys irroratus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Otomys irroratus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/otomys+irroratus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] Apps, Peter (2008). ”Vlei rat”. Smither's Mammals of Southern Africa. Struik. sid. 55-57. ISBN 1-86872-550-2
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Otomys irroratus.
