Otis Redding

amerikansk sångare

Otis Ray Redding, Jr., född 9 september 1941 i Dawson, Georgia, död 10 december 1967 i Madison, Wisconsin, var en amerikansk soulsångare och låtskrivare. Redding var ett av de största namnen inom soulen på 1960-talet och förnkippas med skivbolaget Stax Records, vars soulmusik brukar kallas Memphis soul.

Otis Redding
Otis Redding (2).png
Otis Redding, januari 1967.
FödelsenamnOtis Ray Redding, Jr.
Född9 september 1941
Dawson, Georgia
Död10 december 1967 (26 år)
Madison, Wisconsin
BakgrundUSA Macon, Georgia
GenrerSoul, blues
RollSångare
InstrumentSång, trummor
År som aktiv1960–1967
SkivbolagStax Records, Volt, Rhino Entertainment
ArtistsamarbetenThe Upsetters, The Bar-Kays, Carla Thomas
Webbplatsotisredding

BiografiRedigera

Redding föddes i Dawson som arrendatorn och pastorn Otis Reddings (1913–1968) och Fannie Rosemans (1916–1989) fjärde barn i en skara av sex; han var den äldste sonen. Då Redding var tre år flyttade familjen till Tindall Heights i Macon. Han började sjunga tidigt, bland annat i Vineville Baptist Church choir och lärde sig spela gitarr och piano. När Redding var 10 år tog han trum- och sånglektioner. I Ballard-Hudson High School sjöng han i skolbandet. Han framträdde även tidigt i radio, där han sjöng gospel.

Otis Reddings passion var att sjunga och han hade som förebilder Little Richard och Sam Cooke. Vid 15 års ålder lämnade Redding skolan för att hjälpa till att försörja familjen; fadern hade drabbats av tuberkulos och låg ofta på sjukhus. Han arbetade bland annat med att gräva brunnar, på bensinstation och ibland som musiker. Redding fick sitt genombrott 1958 i talangtävlingen "The Teenage Party" arrangerad av en populär lokalradio diskjockey.

Redding skivdebuterade 1964 med albumet Pain in My Heart som innehöll hans första singel "These Arms of Mine". 1965 skrev han tillsammans med The Impressions sångare Jerry Butler soulballaden "I've Been Loving You to Long" som kom att bli ett stort genombrott. 1966 hade han flera hitsinglar i USA och Storbritannien, bland dem kan nämnas "Try a Little Tenderness", "I Can't Turn You Loose" och "Fa Fa Fa Fa Fa (Sad Song)". Han spelade också in Rolling Stones signatursång "Satisfaction", och skrev låten "Respect", som blev Aretha Franklins största framgång.

År 1967 medverkade Redding på Monterey Pop Festival, och Redding som tidigare mest haft en afroamerikansk publik fick nu ett genombrott även hos den vita publiken. Han skrev sedan låten "Sweet Soul Music" tillsammans med Arthur Conley som blev en stor hit. Han spelade också in ett duettalbum med skivbolagskollegan Carla Thomas; King & Queen. Tidigt i december 1967 spelade han in låten "(Sittin' On) The Dock of the Bay", vilken var ganska annorlunda och lugn jämfört med hans tidigare musik.

Tre dagar efter inspelningen av "(Sittin' On) The Dock of the Bay" var Redding på väg till en spelning Madison, Wisconsin då han omkom i en flygolycka den 10 december 1967.[1] Även fyra av medlemmarna i hans backup-grupp The Bar-Kays omkom. Trots att vädret var dåligt, med både kraftigt regn och dimma, och trots varningar lyfte planet ändå. Piloten bad senare om landningstillstånd men strax därefter kraschade planet ned i Mononasjön. Endast Ben Cauley överlevde (Bar-Kays). Orsaken till kraschen har aldrig slagits fast.

Reddings begravning hölls den 18 december 1967 i City Auditorium i Macon. Han gravsattes på sin ranch i Round Oak,[2] 30 km norr om Macon.

"(Sittin' On) The Dock of the Bay" släpptes postumt som singel i januari 1968 och blev Reddings enda singeletta på Billboard Hot 100.[3] Hans första postuma album The Dock of the Bay blev etta på Storbritanniens albumlista. De följande postuma singlarna "The Happy Song (Dum Dum)","Love Man" och "Hard to Handle" blev också framgångsrika. Den sistnämnda spelades 1990 in av rockgruppen The Black Crowes. Det fanns mycket inspelat material efterlämnat och det släpptes fyra postuma album med Redding från 1968 till 1970. I Sverige fick Redding postum framgång med sin inspelning av Jackie Wilsons låt "Higher and Higher" som låg länge på Tio i topp och Kvällstoppen 1969.[4][5]

År 1987 sattes en minnesplakett upp på kajen vid Madison convention center, Monona Terrace, intill Mononasjön i Madison, Wisconsin. Redding valdes 1989 postumt in i Rock and Roll Hall of Fame.[6]

PrivatlivRedigera

Redding mötte Zelma Atwood på talangtävlingen "The Teenage Party". De gifte sig 1961 och fick fyra barn, Dexter, Demetria, Karla och Otis III.

DiskografiRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Robert Seidenberg (9 december 1994). ”Death of the King of Soul”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,304776,00.html. Läst 7 juni 2014. 
  2. ^ https://sv.findagrave.com/memorial/2205/otis-redding
  3. ^ https://www.billboard.com/music/otis-redding/chart-history
  4. ^ Hallberg, Eric (1993). Kvällstoppen i P3 (1:a uppl.). ISBN 91-630-2140-4 
  5. ^ Hallberg, Eric (1998). Tio i topp - med de utslagna på försök 1961-74 (1:a uppl.). ISBN 91-972712-5-X 
  6. ^ https://www.rockhall.com/inductees/otis-redding

Externa länkarRedigera