Opel Manta är en personbil, tillverkad i två generationer av den tyska biltillverkaren Opel mellan 1970 och 1988.

Opel Manta
Grundinformation
MärkeOpel
Tillverkning1970-1988
Konstruktion
BesläktadeOpel Ascona
Kronologi
FöregångareOpel GT
EfterträdareOpel Calibra

Tekniskt baserades Opel Manta på Opel Ascona.

Manta A (1970-75) redigera

Opel Manta A
Grundinformation
MärkeOpel
Tillverkning1970-1975
Konstruktion
Karosseri2-d coupé
BesläktadeOpel Ascona
LiknandeFiat 124 Coupé
Ford Capri
Sunbeam Rapier
Drivlina
Motor4-cylindrig radmotor
DrivningBakhjulsdrift
Växellåda4-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas243 cm
Längd429 cm
Bredd163 cm
Höjd134 cm

Opel skapade efter framgångarna med Opel GT Opel Manta vars huvudkonkurrent var Ford Capri. Den första generationen (Manta A) hade flera likheter med Opel GT.

Versioner:

Modell Årsmodell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
12 1972-75 4-cyl radmotor ohv 1196 cm³ 60 hk Enkel förgasare
16 1970-75 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 68 hk Enkel förgasare
16 S 1970-75 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 80 hk Enkel förgasare
19 1970-75 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 90 hk Enkel förgasare
GT/E 1974-75 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 105 hk Bränsleinsprutning

Galleri redigera


Manta B (1975-88) redigera

Opel Manta B
Grundinformation
MärkeOpel
Tillverkning1975-1988
Även kalladVauxhall Cavalier Coupé
Konstruktion
Karosseri2-d coupé
3-d halvkombi
LiknandeAlfa Romeo Alfetta GT
Ford Capri
Volkswagen Scirocco
Drivlina
Motor4-cylindrig radmotor
DrivningBakhjulsdrift
Växellåda4/5-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas252 cm
Längd445 cm
Bredd167 cm
Höjd133 cm

Den andra generationen (Manta B) hade en mer egen design med front från Vauxhall Cavalier Mk I. Manta B tillverkades fram till 1988. År 1989 kom Opel Calibra som efterträdare. Mantan hade en 88 hästkrafters avgasrenad 1,9 liters CIH-motor, vilkens motorkultur och prestanda lämnade mycket att önska.[1] Den såldes enbart som tvådörrars Berlinetta till en början, tills 1979 då den tredörrars halvkombimodellen Manta CC tillkom. GT/E modellen, med bränsleinsprutning och 105 hk kom samma år. En version utan "rallypaket" kom 1980 (Manta 2,0 E), och 1981 försvann tvådörrarsvarianten. Nästa år blev det tvärtom, och enbart den tvådörrars 2,0 E fanns att få. 1983 fick Mantan en facelift med nya stötfångare och inredning, och 5-växlad låda som standard (2,0 E och GT/E). Diffspärr tillkom 1984, och 1985 bytte Mantan namn till GSi utan några nämnvärda förändringar. Effekten hade vid det här laget gått upp till 110 hk.[1]

När Opel Ascona kom i sin tredje generation 1982 fortsatte Manta att använda grundkonstruktionen från den tidigare generationen ända till 1988. Manta B blev alltså en långlivad generation (1976-1988).

Manta 400 hade i gatversionen 144 hk. Rallyversionen upp till 275 hk från fabrik (fas3 motor). Dock kunde de trimmades ytterligare, till ca 340 hk (utan någon form av överladdning). För att sänka vikten jämfört med Opels föregångare i rally, Ascona 400, hade Manta 400 huv, baklucka, dörrar, spoilers, stänkskärmar och lamphus i kevlar.

Versioner (Europa):

Modell Årsmodell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
1.2 1976-79 4-cyl radmotor ohv 1196 cm³ 55 hk Enkel förgasare
1.2 S 1976-79 4-cyl radmotor ohv 1196 cm³ 60 hk Enkel förgasare
1.6 1976-80 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 60 hk Enkel förgasare
1.6 S 1976 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 75 hk Enkel förgasare
1.9 1977-80 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 75 hk Enkel förgasare
1.9 S 1976-78 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 90 hk Enkel förgasare
GT/E 1976-77 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 105 hk Bränsleinsprutning
2.0 S 1978-83 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 100 hk Enkel förgasare
GT/E 1978-88 4-cyl radmotor ohv 1997 cm³ 110 hk Bränsleinsprutning
1.3 S 1980-86 4-cyl radmotor SOHC 1297 cm³ 75 hk Enkel förgasare
1.8 1981-88 4-cyl radmotor SOHC 1796 cm³ 90 hk Enkel förgasare
400 1981-84 4-cyl radmotor DOHC 16v 2410 cm³ 144-275 hk dubbla förgasare eller Bränsleinsprutning

Galleri redigera


Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Carlquist, Calle (1987-01-21). ”Unga gubbars drömbil”. ""39"". Stockholm, Sweden: Specialtidningsförlaget AB. s. 74. 

Övriga källor redigera