Öppna huvudmenyn

Omega Canis Majoris

Variabel stjärna i Stora hundens stjärnbild

Omega Canis Majoris , (ω Canis Majoris, förkortat Omega CMa, ω CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna[13] i den östra delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +4,01[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 3,6[1] mas beräknas den befinna sig på ca 910 ljusårs (280 parsek) avstånd från solen.

Omega Canis Majoris
Canis Major IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension07t 14m 48,65387s[1]
Deklination-26° 46′ 21,6097″[2]
Skenbar magnitud ()4,01[3] (3,54 – 4,18)[4]
Stjärntyp
SpektraltypB2 IV-Ve[5]
U–B-0,73[3]
B–V-0,08 ± 0,220[6]
VariabeltypGamma Cassiopeiae-variabel (GCAS)[4]
Astrometri
Radialhastighet ()23,20 ± 2,4[7] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -11,88 ± 0,11[1] mas/år
Dek.: 6,87 ± 0,17[1] mas/år
Parallax ()3,58 ± 0,17[1]
Avstånd910 ± 40  (280 ± 10 pc)
Absolut magnitud ()-3,21[8]
Detaljer
Massa10,1 ± 0,7[9] M
Radie6,2[10] R
Luminositet13 081[7] L
Temperatur21 878[11] K
Vinkelhastighet80[12] km/s
Ålder22,5 ± 2,6[9] miljoner år
Andra beteckningar
28 Canis Majoris, GCRV 4791, IRAS 07127-2641, SRS 41569, GEN# +1.00056139, JP11 1516, TD1 9550, ALS 14882, GSC 06532-05003, 2MASS J07144865-2646214, TYC 6532-5003-1, CD-26 4073, HD 56139, N30 1610, UBV 21659, CEL 1708, Hen 3-27, PPM 251951, uvby98 100056139 V, CPD-26 1914, HIC 35037, ROT 1163, EM MWC 171, HIP 35037, SAO 173282, JE82 292, GC 9625, HR 2749, SKY# 13094, AAVSO 0710-26A[2]

Innehåll

EgenskaperRedigera

Omega Canis Majoris är en blå till vit underjättestjärna av spektralklass B2 IV-Ve,[5] som anger att den är en Be-stjärna som visar ett blandat spektrum av huvudseriestjärna och underjätte. Den har en massa som är ca 10[9] gånger solens massa, en radie som är ca 6[10] gånger större än solens och utsänder ca 13 000[7] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 21 900 K.[11] Den är omgiven av en symmetrisk desretionsskiva av material som upphettas av stjärnan och som i sin tur ger emissionslinjer i det kombinerade spektret.[12]

Omega Canis Majoris, eller 28 Canis Majoris, är en eruptiv variabel av Gamma Cassiopeiae-typ. Den varierar mellan skenbar magnitud +3,54 och 4,18[4] och både luminositeten och den radiella hastigheten varierar med en primär cyklisk period på 1,372 dygn.[14] Stjärnan ses från jorden nästan i riktningen hos dess rotationsaxel, varför den uppmätta prognoserade rotationshastigheten 80 km/s är endast en bråkdel av den verkliga ekvatorialhastigheten, uppskattad till 350 km/s.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Omega Canis Majoris, 24 maj 2019.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* Ome CMa – Be star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Ome+CMa&submit=SIMBAD+search. Läst 7 juni 2017. 
  3. ^ [a b c] Feinstein, A.; Marraco, H. G. (November 1979), "The photometric behavior of Be Stars", Astronomical Journal, 84: 1713–1725, Bibcode:1979AJ.....84.1713F, doi:10.1086/112600.
  4. ^ [a b c] ”Ome CMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5514. Läst 7 juni 2017. 
  5. ^ [a b] Hiltner, W. A.; et al. (July 1969), "MK Spectral Types for Bright Southern OB Stars", Astrophysical Journal, 157: 313–326, Bibcode:1969ApJ...157..313H, doi:10.1086/150069.
  6. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=35037. Läst 7 juni 2017. 
  7. ^ [a b c] Hohle, M. M.; et al. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355.
  8. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  9. ^ [a b c] Tetzlaff, N.; et al. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
  10. ^ [a b] Underhill, A. B.; et al. (November 1979), "Effective temperatures, angular diameters, distances and linear radii for 160 O and B stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 189: 601–605, Bibcode:1979MNRAS.189..601U, doi:10.1093/mnras/189.3.601
  11. ^ [a b] Soubiran, C.; et al. (June 2010), "The PASTEL catalogue of stellar parameters", Astronomy and Astrophysics, 515: A111, arXiv:1004.1069, Bibcode:2010A&A...515A.111S, doi:10.1051/0004-6361/201014247.
  12. ^ [a b] Stefl, S.; et al. (February 2010), "The 2008+ outburst of the Be star 28 CMa", in Rivinius, Th.; Curé, M. (eds.), The Interferometric View on Hot Stars, Revista Mexicana de Astronomía y Astrofísica (Serie de Conferencias), 38, pp. 89–91, Bibcode:2010RMxAC..38...89S.
  13. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  14. ^ Harmanec, P. (June 1998), "On the nature of the Be phenomenon. I. The case of omega Canis Majoris", Astronomy and Astrophysics, 334: 558–570, Bibcode:1998A&A...334..558H.

Externa länkarRedigera