Olof "Olle" Viktor Åberg, född 24 januari 1925 i Hofors, död 19 december 2013 i Gävle, var en svensk medeldistanslöpare.[1] Han tävlade fram till 1944 för Hofors AIF och därefter för Gefle IF. Han blev stor grabb nummer 151 år 1951.

Olle Åberg
Olle Åberg

Olle Åberg.

Friidrott, herrar
Svenska mästerskap
Silver 1949 800 meter
Silver 1953 800 meter
Brons 1955 800 meter
Guld 1951 1 500 meter
Silver 1954 1 500 meter
Brons 1956 1 500 meter
Guld 1949 Terränglöpning 4 km lagtävling

Olle Åberg deltog i Sommar-OS 1952 i Helsingfors, där han blev 7:a på 1500 meter med tiden 3.47,20. Han deltog i 16 landskamper mellan 1947 och 1956. Han hade flera andra höga placeringar i världsbästa 1947–1953. Han vann Dicksonpokalen 1949 och 1951.

Olle Åberg satte världsrekord på 1000 meter med 2.21,3m på Østerbro Stadion i Köpenhamn 10 augusti 1952. Tillsammans med Gefle IF:s övriga brandmän satte han fyra världsrekord på 4 x 1500 meter och 4 x 1 engelsk mil 1947–1949. SM-guld på 1500 m 1951. Totalt tre individuella SM-silver och två brons på 800 m och 1500 m 1949–1956. Sex SM-guld på 4 x 1500 m eteroch i Lag terräng 1947–1955, samt ett silver och ett brons.

Personliga rekordRedigera

  • 800 meter: 1.49,3
  • 1000 meter: 2.21,3
  • 1500 meter: 3.45,4
  • 1 engelsk mil: 4.04,2

Olle Åberg är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Gävle.[2]

Företrädare:
2.21,4
Rune Gustafsson, Sverige (1946–1952),
Marcel Hansenne, Frankrike (1948–1952)
Världsrekordhållare på 1000 meter
2.21,3 Olle Åberg, Sverige (1952)
Efterträdare:
2.21,2 Stanislaw Jungwirth, Tjeckoslovakien (1952–1953)
Företrädare:
Lennart Strand (1949–1950)
Svensk mästare på 1500 meter
Olle Åberg (1951)
Efterträdare:
Ingvar Ericsson (1952)

KällorRedigera

  • Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967 
  • Friidrottens först och störst. Helsingborg: Stig Gustafson/Forum. 1975 
  • Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006 
  • Stora grabbar

NoterRedigera

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140307002849/http://www.sok.se/5.aad0b10833d63e5c800035535.html. Läst 6 mars 2014. 
  2. ^ SvenskaGravar