Oktanten

stjärnbild på södra stjärnhimlen

Oktanten (Octanslatin) är en svag cirkumpolär stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Oktanten
Octans
Lista över stjärnor i Oktanten
Latinskt namnOctans
FörkortningOct
Rektascension22 h
Deklination-90°
Area291 grad² (50)
Huvudstjärnor3
Bayer/Flamsteedstjärnor27
Stjärnor med exoplaneter3
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår1
Ljusaste stjärnanNy Octantis (3,73m)
Närmaste stjärnanLHS 531 (28,11 )
Messierobjekt0
MeteorregnInga
Närliggande stjärnbilderLilla vattenormen
Tukanen
Indianen
Påfågeln
Paradisfågeln
Kameleonten
Taffelberget
Synlig vid latituder mellan +0° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under oktober.
Cirkumpolär

Stjärnbilden har den sydliga polstjärnan, Sigma Octantis, inom sin stjärnbild.

Historik

redigera

Stjärnbilden definierades på 1700-talet av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille. Först fick den namnet "Octans Hadleianus" för att hedra John Hadley, uppfinnaren av oktanten, det mätinstrument som föregick sextanten.[4]

Stjärnor

redigera
 
Stjärnbilden Oktanten (Octans) som den kan ses med blotta ögat.

Oktanten är en liten och svag stjärnbild men kan skönjas utan kikare även en kväll med vanliga siktförhållanden.[3]

  • ν - Ny Octantis är den ljusstarkaste stjärnan, med en magnitud av 3,76. Den är en orange jättestjärna av spektralklass K1III. Stjärnan har en luminositet av 16 gånger solens, vilket är ovanligt litet för en jättestjärna. Stjärnans beräknade ålder är 12,1 miljarder år.
  • β - Beta Octantis är en vit stjärna av spektralklass A9.
  • δ - Delta Octantis är en orange jättestjärna av magnitud 4,31.
  • θ - Theta Octantis är också en orange jätte av spektraltyp K1, med magnitud 4,79.
  • α - Alfa Octantis är en spektroskopisk dubbelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 5,15 och av variabeltypen Beta Lyrae-stjärna.
  • σ - Sigma Octantis är för närvarande polstjärna på södra stjärnhimlen och kallas därför ibland Södra Polstjärnan. Som polstjärna är dess ljusstyrka endast 1/25 av Norra Polstjärnans och därför inget att navigera efter. Istället används Södra korset för att ta ut riktningen mot den södra himmelspolen. Stjärnan är en gulvit jätte av spektraltyp F0III, med magnitud 5,42.

Djuprymdsobjekt

redigera

Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.

 
NGC 2573

Referenser

redigera
  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 20 februari 2014. 
  3. ^ [a b] ”Octans Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/octans-constellation/. Läst 9 april 2014. 
  4. ^ Julius D.W. Staal (1988). The New Patterns in the Sky: Myths and Legends of the Stars. The McDonald and Woodward Publishing Company. sid. 257. ISBN 0-939923-04-1 

Externa länkar

redigera