Nordvästlig pungmullvad (Notoryctes caurinus[2][3][4]) är en pungdjursart som beskrevs av Oldfield Thomas 1920. Notoryctes caurinus ingår i släktet pungmullvadar och familjen pungmullvadar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig ("LC").[1] Inga underarter finns listade.[5]

Nordvästlig pungmullvad
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningPungmullvadar
Notoryctemorphia
FamiljPungmullvadar
Notoryctidae
SläktePungmullvadar
Notoryctes
ArtNordvästlig pungmullvad
N. caurinus
Vetenskapligt namn
§ Notoryctes caurinus
AuktorThomas, 1920
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 100 till 205 mm och den har en nästan helt tillbakabildad svans. Den väger 30 till 70 g och har korta extremiteter samt robusta framtassar. Nordvästlig pungmullvad påminner om mullvadar eller guldmullvadar i utseende. Kroppen är täckt med tät krämfärgad päls och honor har en pung (marsupium) med öppningen bakåt. Stora klor vid tredje och fjärde fingret används för att gräva. Huvudets kännetecknas av en nos som är förstärkt med keratin och av små ögon som saknar synförmåga och som är täckta av ett hudskikt. Arten saknar yttre öron.[7]

Pungdjuret förekommer i nordöstra delen av den australiska delstaten Western Australia. Habitatet utgörs av sandöknar.[1]

Individerna lever ensam när honan inte är brunstig och de gräver underjordiska gångar som ligger 0,1 till 2,5 meter under markytan. De flesta tunnlar kollapsar efter kort tid på grund av den sandiga jorden. Nordvästlig pungmullvad vistas sällan utanför gångarna och är där sårbar.[7] Främsta predatorn är rödräven[1], men den kan även falla offer för dingos och tamkatter. Arten äter främst underjordiska levande insekter och deras larver samt andra ryggradslösa djur. Den fångar ibland en ödla eller hittar ett ägg. Dessutom ingår några frön och andra växtdelar i födan.[7]

Honan har två spenar i pungen och därför antas att en kull bildas av upp till två ungar. Livslängden är antagligen lika som för den sydliga pungmullvaden.[7]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Burbidge, A.A. & Zichy-Woinarski, J. 2014 Kakarratul Notoryctes caurinus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 maj 2019.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Notoryctes caurinus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] Ben Wasleske (2014). ”Northern marsupial mole” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Notoryctes_caurinus/. Läst 19 augusti 2017. 

Externa länkar redigera