Nordkalk
Nordkalk är ett finländskt kalkindustriföretag, med tillverkning av kalkstenbaserade produkter och verksamhet i nio länder på över trettio orter. Nordkalks produkter används bland annat inom pappers-, stål- och byggmaterialindustrin samt för miljövård och lantbruk.
| Nordkalk Oy Ab | |
| Typ | Aktiebolag |
|---|---|
| Huvudkontor | Pargas,  Finland |
| Nyckelpersoner | Paul Gustavsson Vd |
| Bransch | Mineralindustri |
| Antal anställda | Omkring 1.000 |
| Historik | |
| Grundat | 1991 |
| Avknoppat från | Partek |
| Ekonomi | |
| Omsättning | 300 miljoner Euro (2018) |
| Struktur | |
| Moderbolag | Rettig Group, Finland |
| Övrigt | |
| Webbplats | www.nordkalk.com[1] |
Historik redigera
Kalksten har brutits i Pargas i Finland från 1600-talet, möjligen redan på 1300-talet. År 1898 grundades Pargas Kalkbergs Aktiebolag, som senare blev Partek, vilken länge var den ledande cementtillverkaren i Finland. I början av 1980-talet införlivades den största kalkstensfyndigheten i Norden, Storugns på Gotland, genom grundandet av ett joint ventureföretag med Euroc Mineral. Bolagiseringen av kalkverksamheten genomfördes i augusti 1991, då Nordkalk Oy Ab grundades. Genom företagsförvärv uppnådde Parteks dotterbolag Nordkalk en ledande position i både Finland och Sverige. År 2002 köpte NK-Holding hela aktiestocken i Nordkalk Oyj Abp och 2004 införlivades Nordkalk Oyj Abp in i NK-Holding Oy Ab. Samtidigt ändrades NK-Holdings namn till Nordkalk Oyj Abp. I augusti 2010 köpte Rettig Group hela aktiestocken i Nordkalk, vilket därmed blev ett helägt dotterföretag inom Rettig-koncernen.
Kontroversen på Gotland redigera
Under sommaren 2012 fick företaget stor medial uppmärksamhet efter att ha sökt tillstånd för att öppna en ny kalktäkt i Bunge Ducker på norra Gotland. Den nya kalktäkten ligger mitt i ett område föreslaget att bli nationalpark (Ojnareskogen och Bästeträsk) och det fanns frågetecken om hur hydrologin på norra Gotland skulle påverkas. Förslaget mötte stor kritik från miljö- och naturskyddsorganisationer, en stor del av lokalbefolkningen, samt från Naturvårdsverket, bland annat genom demonstrationer, aktioner och namninsamlingar. På grund av att det var ett komplicerat fall blev det flera turer i mark- och miljödomstolarna. 31 augusti 2015 beslutade regeringen att området skulle bli ett Natura 2000-område. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade i oktober 2016 att regeringens beslut inte skulle träda ikraft förrän rättsprocessen var avslutad. 2017 meddelade dock Högsta förvaltningsdomstolen att regeringens beslut att utvidga Natura 2000-området att innefatta Ojnareskogen var riktigt.[1] I september 2018 meddelade Mark- och miljööverdomstolen att den inte ger Nordkalk tillstånd att bryta kalk i området efter en ny prövning.[2] I april 2019 beslutade Högsta domstolen att inte ge prövningstillstånd för Nordkalks överklagan och därmed var rättsprocessen slut. [3] I september 2019 kom beskedet att Nordkalk inte kommer att ta processen vidare till Europadomstolen och att planerna på brytning av kalksten i området läggs ner.[4]
Olycka i Luleå redigera
Klockan 23.30 den 1 november 2011 skedde en allvarlig olycka på Nordkalks anläggning på SSAB-området i Luleå. Två personer, som var inhyrda av entreprenörer, skadades svårt under arbetet, varav en avled senare.[5] En arbetsledare dömdes för arbetsmiljöbrott och Nordkalk fick en företagsbot på tre miljoner kronor. [6]
Produkter redigera
Nordkalks produktgrupper är:
- Kalkstensprodukter (kalcit eller kalciumkarbonat och dolomit)
- Bränd kalk (kalciumoxid) och släckt kalk (kalciumhydroxid)
- Råmaterial för papperspigment (anrikad kalcit och bränd kalk)
- Wollastonit
- Specialprodukter
Produktionsställen i Finland redigera
- Pargas (huvudkontor, Pargas kalkgruva, malning, kalkugn, hamn)
- Lojo (Tytyri gruva med kalktäkt, underjordsgruva, kalkugn, anläggning för malning och släckning)
- Villmanstrand (kalktäkt, malning)
- Kolari (urdrifttagen kalktäkt)
- Siikais (kalktäkt, malning)
- Sibbo (underjordsgruva, malning, hamn]
Produktionsställen i Sverige redigera
Produktionsställen i Estland redigera
- Kurevere (dolomittäkt)
- Rakke/Karinu (kalktäkt, kalkugn, malning)
- Vasalemma (kalktäkt, malning)
Produktionsställen i Polen redigera
Källor redigera
Noter redigera
- ^ ”Dom: Rätt av regeringen att skydda Ojnare”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6728979. Läst 29 juni 2017.
- ^ ”Nej till stenbrytning i Ojnareskogen på Gotland”. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ojnareskogen-3. Läst 26 september 2019.
- ^ ”Segdragen kalkstrid i Ojnareskogen är över”. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/segdragen-kalkstrid-i-ojnareskogen-ar-over. Läst 26 september 2019.
- ^ ”Nordkalk ger upp rättsprocess om Natura 2000”. Hela Gotland. https://www.helagotland.se/ekonomi/nordkalk-ger-upp-rattsprocess-om-natura-2000-15648479.aspx. Läst 26 september 2019.
- ^ Josefin Sköld. ”Han lurade döden”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14435667.ab. Läst 9 december 2016.
- ^ Magnus Hellberg. ”Dom efter dödsolyckan vid Nordkalk i dag”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/dom-efter-dodsolyckan-vid-nordkalk-i-dag. Läst 1 mars 2017.
- ^ P H Lundegårdh 1971, Nyttosten i Sverige, Almqvist & Wiksell Boktryckeri AB, sidorna 217-218