Nisbeth är en svensk adelsätt.

Släkten härstammar från Berwick i Skottland där den är känd sedan 1200-talet. Stamfader för den svenska ättegrenen är William Nisbeth av huset Rochelle (1596-1660) som år 1627 inkom till Sverige, där han blev överste vid Upplands regemente. Med sin första hustru Christina Greij fick han sonen Wilhelm Nisbeth (död 1695) som var kapten vid Upplands infanteri. Han var gift två gånger. Första hustrun, Sophia Böllja var syster till hans styvmor, och deras mor var en Månesköld af Seglinge. Andra hustrun var Margareta Duwall. Wilhelm Nisbeth naturaliserades som svensk adelsman år 1664 och introducerades på nummer 828 år 1675, och skrev sig till Osmunstad och Ölstad.

Hans äldste son Axel Nisbeth var regementskvartermästare och gift med Brita Maria Storckenfelt vars mor var en Ulfsax. Den äldste sonen löjtnanten Pehr Gustaf Nisbeth var gift Skutenberg, och huvudmannagrenen fortgick med deras tredje son major Johan Axel Nisbeth, gift med Gertrud Pfeiff vars mor var en Lilljemarck. Genom testamente från hustruns moster övergick fideikommisset Tisslinge i ätten Nisbeths huvudmannagren.

En yngre gren, via Carl Magnus Nisbeth, övergick på 1700-talet i polsk och fransk tjänst och ättegrenen utgick i Sverige. En annan yngre gren, härstammande från den förres bror Axel Nisbeth till Kulla återkom till Sverige efter utländsk tjänst och var gift med Anna Beata Bäfverfelt. Ättlingar till denne blev genom äktenskap med Bratt af Höglunda brukspatroner i Värmland.

1778 överfördes ätten i dåvarande riddarklassen.

Personer ur ättenRedigera

KällorRedigera

  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor, volym 3
  • Riddarhusets ätt- och vapendatabas