Öppna huvudmenyn

Nils Larsson (organist)

svensk organist
Nils Larsson vid den stora orgeln i Högalidkyrkan, Stockholm 2008.

Nils Larsson, född 1956, är en svensk organist, orgelpedagog och improvisationsmusiker.

Innehåll

BiografiRedigera

UtbildningRedigera

Larsson studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm på kyrkomusikerlinjen 1975–1980 med Gotthard Arnér och Rune Engsö som lärare i orgel samt Anders Bondeman i improvisation. Studier på solistlinjen i orgel avslutades 1983 med diplomexamen i orgelspel och improvisation då han också tilldelades P A Bergs jeton, utdelad av KMA (Kungliga Musikaliska Akademien).[1]

Han fick stipendium från KMA 1985 med åtföljande studier för Susan Landale i Paris och David Sanger, London samt Ewald Kooiman, Amsterdam med företrädesvis fransk och tysk romantisk reportoar. Under 1990-talet bedrev han studier i historisk improvisation för professor William Porter, USA inom ramen för Göteborgs Internationella Orgelakademi (GOArt), med fokus på barockens improvisationsformer.[1]

VerksamhetRedigera

Larsson var åren 1983–1992 organist och körledare i Järfälla församling, och åren 1992–2007 lärare i liturgiskt orgelspel och improvisation vid Ersta Sköndal högskola. 1992 utsågs han till organist i Högalidskyrkan på Södermalm i Stockholm. Han undervisar sedan år 2005 i solistiskt orgelspel, liturgiskt orgelspel och improvisationKungliga Musikhögskolan (KMH) i Stockholm och har ansvarat för, och verkat som föreläsare vid de seminarieserier i barockmusik som hållits läsårsvis.[1]

Larsson uppmärksammades för sitt framförande av Åke Malmfors Passacaglia och fuga under Svensk orgelfestival 1995 i Engelbrektskyrkan.[2]

Han är verksam som skribent och recensent i Svenska Orgelsällskapets tidsskrift "Orgelforum", där han recenserat ett stort antal CD-produktioner med orgelmusik.[3]

Larsson har gjort transkriptioner för orgel av "Mars" och "Venus" ur Gustav Holsts orkestersvit "Planeterna",[4][5] uruppförda på Stockholms Stadshusorgel 1988 och uppförda till exempel 2009 vid öppningskonserten för orgelsymposiet Orgel09.[6] 2002 utgavs "Fem allvarsamma dikter", tonsättning för 4-stämmig damkör a cappella till texter av Edith Södergran, Urban Andersson, Erik Lindorm, Hanna Håkanson och Barbro Lindgren, tillägnade kördirigenten Bo Johansson (1943–2016).[7]

Allan Pettersson-sällskapetRedigera

Larsson har intresserat sig för den svenske tonsättaren och symfonikern Allan Pettersson, och har varit ordförande i svenska Allan Pettersson-sällskapet. Han har anordnat seminariedagar med tonsättarens kammarmusik och sånger, medverkat i kompletta framföranden av "Sex Sånger" och "Barfotasånger", två uppmärksammade evenemang under Kulturhuvudstadsåret i Stockholm år 1998 och vid tonsättarens 100-årsjubileum år 2011, då också Duo Gelland framförde hela verket "Sju sonater för två violiner".

Larsson har varit drivande när det gäller dokumentation av det intervjumaterial som Sigvard Hammar gjorde med tonsättaren för Sveriges Radio på 1970-talet och medverkat till att få allt känt radiomaterial utgivet i Allan Pettersson-Sällskapets regi på en dubbel-CD år 2009.[8]

DiskografiRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] ”Biografi Konserthuset”. Arkiverad från originalet den 8 april 2015. https://web.archive.org/web/20150408030258/http://www.konserthuset.se/Default.aspx?PageId=7&CategoryId=11&Kategori=%C3%96vriga&ItemId=1341&Person=Nils+Larsson. Läst 4 april 2015. 
  2. ^ Lars Hedblad (25 april 1995). ”Orgelspel rätt i tiden”. Svenska Dagbladet: s. 33. https://www.svd.se/arkiv/1995-04-25/33. Läst 13 mars 2019. 
  3. ^ Orgelforum. Malmö: Orgelforum. 1979-. Libris 3614144 
  4. ^ Gustav Holst (1874–1934), arr: Nils Larsson. ”Mars, krigsbringaren (Nr. 1 från ”Planeterna”, Op. 32, H 125)”. Trumph förlag. http://www.trumph.se/pages/catalogue.asp?View=Edition&Language=SV&EditionID=TRP-T-008001&BB=True. Läst 12 april 2019. 
  5. ^ Gustav Holst (1874–1934), arr: Nils Larsson. ”Venus, fredsbringerskan (Nr. 2 från ”Planeterna”, Op. 32, H 125)”. Trumph förlag. http://www.trumph.se/pages/catalogue.asp?View=Edition&Language=SV&EditionID=TRP-T-008002&BB=True. Läst 12 april 2019. 
  6. ^ Carl-Gunnar Åhlén (23 maj 2009). ”En orgelfest som lovade ännu mer”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/en-orgelfest-som-lovade-annu-mer. Läst 12 april 2019. 
  7. ^ Nils Larsson (2002). ”Fem allvarsamma dikter - Edith Södergran: Höstens sista blomma, Urban Andersson: Jag hugger in min kärlek, Erik Lindorm: Lyckans minut, Hanna Håkanson: Du är långt borta, Barbro Lindgren: Någon gång ska vi dö”. Bo Ejeby Förlag. https://ejeby.se/produkt/fem-allvarsamma-dikter/?highlight=nils%20larsson. Läst 12 april 2019. 
  8. ^ ”Allan Pettersson Sällskapet - presentation Nils Larsson”. Allan Pettersson Sällskapet. http://allan-pettersson.se/allanpriset/. Läst 14 mars 2019.