Nils Isak Fellman, född 10 september 1841 i Lappajärvi, död 28 oktober 1919 i Helsingfors, var en finländsk jurist, botaniker och historiker. Han var son till Jakob Fellman och bror till August Fellman.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e9/Isak_Fellman_by_H%C3%A4m%C3%A4l%C3%A4inen.jpg/250px-Isak_Fellman_by_H%C3%A4m%C3%A4l%C3%A4inen.jpg)
Fellman blev filosofie kandidat 1862, gjorde som stipendiat forskningsfärder till ryska Lappmarken 1861 och 1863 samt utgav några botaniska skrifter. Han blev juris utriusque kandidat 1871, direktör i Statskontoret 1883 och ledamot av senatens justitiedepartement 1887. Han tillhörde Finska partiet. Han var president i Vasa hovrätt 1900–1902. Han lämnade därefter ämbetsmannabanan och ägnade sig sedan åt forskningar i Lapplands hävder. Förutom faderns Anteckningar utgav han Handlingar och uppsatser angående finska Lappmarken och lapparna (fyra band, 1910–1915), en viktig källa till kännedomen om förhållandena i Kemi och Torne lappmarker i äldre tider.
År 1910 utnämndes han till hedersledamot av Finska Vetenskapsakademien.[1]
Källor
redigera- Fellman, Isak i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
Noter
redigera- ^ ”Suomalaisen Tiedeakatemian kunniajäsenet”. Suomalainen Tiedeakatemia. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141015220049/http://www.acadsci.fi/jasenet/kunniajasenet.htm. Läst 5 mars 2015.