Nils Hallberg
Nils Bertil Hallberg, tidigare Johansson, född 18 september 1921 i Klara församling i Stockholm, död 8 oktober 2010 i Sankt Matteus församling i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var en av Sveriges flitigaste filmaktörer med 105 roller på vita duken.
| Nils Hallberg | |
| Född | Nils Bertil Johansson 18 september 1921 Klara församling, Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 8 oktober 2010 (89 år) Sankt Matteus församling, Stockholm, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1][2][3] kartor |
| Aktiva år | 1934–198? |
| Barn | Messiah Hallberg |
| Betydande roller | |
| Tom i Kärlekens bröd Freddy Sjöström i Damen i svart, Mannekäng i rött, Ryttare i blått, Vita frun och Den gula bilen | |
| IMDb SFDb | |
BiografiRedigera
Hallberg föddes i Klara församling och växte upp på Södermalm. Han upptäcktes som 13-åring av regissören Sigurd Wallén när denne letade efter ungdomar till filmen Anderssonskans Kalle 1934. Samtidigt började han även uppträda på scen hos Ragnar Klange på Folkets Hus. Senare tog han privatlektioner för Gabriel Alw. 1938 spelade han ett busfrö i Två år i varje klass och gjorde samma roll i uppföljaren Sigge Nilsson och jag.
Efter karriären som barnskådespelare fastnade Hallberg i ett fack som filmbov. Han fick spela mördare, tjuvar och diverse skurkar i en lång rad filmer. Först på 1950-talet lyckades han bryta mönstret när han i fem filmer spelade den komiskt taffliga deckarassistenten Freddy i Arne Mattssons Hillman-deckare. I övrigt var han mest förekommande i komiska sammanhang bland annat som 87:an i två filmer om 91:an Karlsson 1955 och 1957. Mycket beröm fick han av filmkritikerna för sitt porträtt av den desillusionerade Harry i Janne Halldoffs Firmafesten 1972. Hans sista roll på film var i Det sista äventyret 1974.
På teaterscenen medverkade han bland annat i några av Kar de Mummas revyer. Han var med i musikalen Irma la Douce på Scalateatern 1959 och Tolv edsvurna män på Intiman 1960. På 1980-talet reste han med ett eget turnésällskap och spelade komedier som Vågar vi älska och Fy skäms, George.
Han var från 1989 gift med skådespelaren Marie-Louise Werklund (född 1944) med vilken han hade sonen Messiah Hallberg. Han hade även Mikael (f. 1961) och Mattias Hallberg (f. 1965) från ett tidigare äktenskap.
Hallberg är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[4][5]
FilmografiRedigera
- 1934 – Anderssonskans Kalle
- 1935 – Flickornas Alfred
- 1935 – Grabbarna i 57:an
- 1936 – Fröken blir piga
- 1936 – Stackars miljonärer
- 1936 – Flickorna på Uppåkra
- 1936 – Alla tiders Karlsson
- 1937 – Lyckliga Vestköping
- 1938 – Två år i varje klass
- 1938 – Sigge Nilsson och jag
- 1939 – Vi på Solgläntan
- 1940 – Swing it, magistern!
- 1940 – Karusellen går
- 1940 – Med dej i mina armar
- 1941 – Fröken Kyrkråtta
- 1942 – I gult och blått
- 1942 – Sol över Klara
- 1942 – Ungdom i bojor
- 1943 – Kvinnor i fångenskap
- 1943 – I mörkaste Småland
- 1944 – Kärlekslivets offer
- 1944 – Mitt folk är icke ditt
- 1944 – Vändkorset
- 1944 – Hemsöborna
- 1944 – Vi behöver varann
- 1945 – I Roslagens famn
- 1945 – I som här inträden
- 1945 – Jagad
- 1945 – Barnen från Frostmofjället
- 1945 – Flickorna i Småland
- 1946 – Brita i grosshandlarhuset
- 1946 – Harald Handfaste
- 1947 – Lata Lena och blåögda Per
- 1947 – Folket i Simlångsdalen
- 1947 – Krigsmans erinran
- 1947 – Dynamit
- 1947 – Två kvinnor
- 1947 – Kvarterets olycksfågel
- 1947 – Maria
- 1948 – Robinson i Roslagen
- 1948 – Soldat Bom
- 1948 – Främmande hamn
- 1948 – Hamnstad
- 1948 – Solkatten
- 1949 – Havets son
- 1949 – Pappa Bom
- 1949 – Gatan
- 1950 – Rågens rike
- 1950 – Två trappor över gården
- 1950 – Regementets ros
- 1951 – Hon dansade en sommar
- 1951 – Tull-Bom
- 1951 – Bärande hav
- 1952 – För min heta ungdoms skull
- 1952 – Flyg-Bom
- 1952 – Sabotage
- 1952 – Hård klang
- 1953 – Vingslag i natten
- 1953 – Resan till dej
- 1953 – Det var dans bort i vägen
- 1953 – Kärlekens bröd
- 1954 – En natt på Glimmingehus
- 1954 – Storm över Tjurö
- 1954 – Salka Valka
- 1954 – Förtrollad vandring
- 1954 – Hästhandlarens flickor
- 1954 – Café Lunchrasten
- 1954 – Ung sommar
- 1955 – 91 Karlsson rycker in
- 1955 – Hemsöborna
- 1955 – Männen i mörker
- 1956 – Den tappre soldaten Jönsson
- 1956 – Litet bo
- 1956 – Nattbarn
- 1956 – Lille Fridolf och jag
- 1957 – Johan på Snippen tar hem spelet
- 1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
- 1957 – 91:an Karlsson slår knock out
- 1957 – Mamma tar semester
- 1958 – Mannekäng i rött
- 1958 – Damen i svart
- 1958 – Vi på Väddö
- 1958 – Trappa utan slut
- 1959 – Ryttare i blått
- 1959 – Fly mej en greve
- 1959 – Får jag låna din fru
- 1960 – Sommar och syndare
- 1961 – Pongo och de 101 dalmatinerna
- 1961 – Stöten
- 1962 – Vita frun
- 1962 – Biljett till paradiset
- 1963 – Tre dar i buren
- 1963 – Sällskapslek
- 1963 – Den gula bilen
- 1964 – Blåjackor
- 1964 – Tre dar på luffen
- 1964 – Wild West Story
- 1965 – Här kommer bärsärkarna
- 1967 – Tofflan
- 1967 – Mördaren – en helt vanlig person
- 1967 – En sån strålande dag
- 1971 – Midsommardansen
- 1972 – Barnen i Höjden (TV-serie)
- 1972 – Firmafesten
- 1973 – Bröllopet
- 1974 – Det sista äventyret
- 1974 – Karl XII
- 1975 – Från A till Ö (TV-serie)
- 1978 – Harry H. (TV-serie)
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1936 | En springpojke | De oskyldiga Lillian Hellman |
Harry Roeck-Hansen | Blancheteatern[6] |
| 1937 | En springpojke | Hans första premiär Svend Rindom |
Harry Roeck-Hansen | Blancheteatern[7] |
| 1954 | Rövarna på Hunneberg Rune Lindström |
Sandro Malmquist | Skansens friluftsteater[8] | |
| 1955 | Kiki | Han, Hon och Hin André Roussin |
Per Gerhard | Vasateatern[9] |
| 1959 | Bläckfisken | Irma la Douce Alexandre Breffort och Marguerite Monnot |
Åke Falck | Scalateatern[10] |
| 1961 | Biondello | Så tuktas en argbigga William Shakespeare |
Per Gerhard | Vasateatern[11] |
| 1963 | Olsson | Änkeman Jarl Vilhelm Moberg |
Per-Axel Branner | Skansens friluftsteater[12] |
RadioteaterRedigera
RollerRedigera
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1960 | Nisse | Jons födelsedag Inge Johansson |
Helge Hagerman[13] |
ReferenserRedigera
- ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 6 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hallberg, Nils Bertil, Svenska gravar, läs online, läst: 6 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Sten nr 497 – Nils Hallberg, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 6 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hitta graven
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”De oskyldiga”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22076&pos=96. Läst 19 april 2016.
- ^ ”Hans första premiär”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22209&pos=99. Läst 20 april 2016.
- ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016.
- ^ ”Han, Hon och Hin”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14104&pos=469. Läst 6 maj 2016.
- ^ ”Irma la Douce”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 oktober 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-10-30/295/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 45. 2 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-02/267/45. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Ebbe Linde (20 juni 1963). ”Buskteater på ont och gott”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-06-20/165/20. Läst 20 mars 2016.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 31. 19 november 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-11-19/315/31. Läst 18 mars 2016.
Externa länkarRedigera
- Nils Hallberg på Svensk Filmdatabas
- Nils Hallberg på Internet Movie Database (engelska)
- Artikel i Expressen https://web.archive.org/web/20101016212442/http://www.expressen.se/noje/film/1.2173379/nils-hallberg-har-avlidit
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.