Newfoundlandkolonin

engelsk, från 1707 brittisk, besittning i Nordamerika åren 1610-1907

Newfoundlandkolonin (engelska: Newfoundland Colony) var en engelsk, senare brittisk, besittning skapad 1610 i vad som senare kom att bli den kanadensiska provinsen Newfoundland och Labrador. Då hade det redan under några decennier förekommit brittiska bosättningar på ön, även om de först var säsongsbundna och inte permanenta.

Newfoundlandkolonin
Newfoundland Colony (Engelska)

16101907

Flagga

Huvudstad St. John's
Språk engelska
Religion protestantisk kristendom
Statsskick konstitutionell monarki
Bildades 1610


Upphörde 1907


Åren 1610-1728 fanns olika guvernörer på ön. John Guy var guvernör över bosättningen vid Cuper's Cove. Andra bosättningar var Bristol's Hope, Renews, New Cambriol, South Falkland och Avalon, som 1623 blev egen provins. Den första guvernören med makt över hela Newfoundland var Sir David Kirke 1638.

1783 blev Newfoundlandkolonin del av Brittiska Nordamerika. Philip Francis Little var Newfoundlands första premiärminister 1855–1858.

1907 blev Newfoundland dominion.[1]

Se även redigera

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 april 2013.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 28 april 2013.

Fotnoter redigera