Nervstatus
Nervstatus eller neurologiskt status används inom sjukvården för att undersöka patienter vid misstanke om sjukdomar i nervsystemet. Med hjälp av ett nervstatus kan man dels frikänna patienter från neurologisk åkomma, dels anatomiskt lokalisera en skada. Avsikten är att täcka in alla delar i nervsystemet, från hjärnbarksfunktioner till muskelfunktion och kranialnervsfunktioner. Vilka moment som undersöks varierar beroende på vilken sjukdom man misstänker. En vanlig rutinundersökning innehåller ofta följande moment, som utförs dels kontinuerligt under samtalet med patienten, dels med patienten i stående, sittande respektive liggande ställning.
SamtalRedigera
Högre cerebrala funktioner:
StåendeRedigera
- Gång med vändning, tå- och hälgång (ISHAV: Igångsättning, Steglängd, Hållning, Armrörelser, Vändning)
- Rombergs test
- Fingernäs-test
- Nigsittning och uppresning
SittandeRedigera
- Ögonbottnar
- Synfält
- Ögonrörelser
- Ptos
- Nystagmus
- Pupillreaktion
- Ansiktsmotorik
- Hörsel
- Svalgreflex
- Svalgasymmetri
- Tungmotorik
- Fingerspel och diadokokinesi
- Armar-framåt-sträck (ofta benämnt Grassets test)
- Grov kraft ben och armar, fingerspretning
- Reflexer i armar och ben
LiggandeRedigera
- Smärtkänsel och vibrationssinne i ansikte, armar och ben
- Omvänd Barré
- Tonus hand, armbågs och knäleder
- Häl-knäförsök
- Babinski
Övriga tester inkl. sensibilitetsnivå vid behovRedigera
- Primitivreflexer
- Glabella-reflexen (utsläckningsbar eller ej)
- Palmomentalreflexen
- Trutningsreflexen
Glöm inte somatiskt status inkl. Puls, blodtryck, hjärta, kärl, bukpalpation. Tänk på att lyssna över carotiderna.