Neoromicia tenuipinnis

art av fladdermöss

Neoromicia tenuipinnis[3] är en fladdermusart som först beskrevs av Peters 1872. Neoromicia tenuipinnis ingår i släktet Neoromicia och familjen läderlappar.[4][5]

Neoromicia tenuipinnis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteNeoromicia
ArtNeoromicia tenuipinnis
Vetenskapligt namn
§ Neoromicia tenuipinnis
Auktor(Peters, 1872)
Synonymer
Eptesicus tenuipinnis (äldre taxonomi)[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.[3]

  • Neoromicia tenuipinnis tenuipinnis
  • Neoromicia tenuipinnis ater

Utseende redigera

Denna fladdermus blir med svans 62 till 82 mm lång, själva svansen är 28 till 34 mm lång och vikten är 3 till 7 g. Neoromicia tenuipinnis har 28 till 33 mm långa underarmar och 10 till 14 mm stora öron.[6] Svansen är nästan helt inbäddad i svansflyghuden. Den mjuka pälsen har på ovansidan en svartbrun färg och undersidan är täckt av krämfärgad till vit päls. Kännetecknande är håren vid strupen och övre bröstet som är svartbruna vid roten och vitaktiga vid spetsen. Djuret har ungefär trekantiga ljusbruna öron. Påfallande är kontrasten mellan den mörka ryggen och de gula till vita vingarna som är genomskinliga. Svansflyghuden har en lite mörkare färg. En annan kontrast förekommer mellan vingarna och de rödaktiga underarmarna och bakbenen. Arten har i underkäken per sida 3 framtänder, en hörntand, 2 premolarer och 3 molarer. I överkäken finns bara 2 framtänder per sida och några exemplar har bara en premolar per sida. Under olika tider avsöndrar hannar en orange vätska från sina körtlar vid ansiktet.[6]

Utbredning redigera

Arten förekommer i västra och centrala Afrika från Senegal till västra Etiopien och söderut till Kongo-Kinshasa, norra Angola och norra Tanzania. Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 3200 meter över havet. Habitatet varierar mellan torra och fuktiga skogar, savanner och mangrove.[1]

Ekologi redigera

Individerna vilar ofta under byggnadernas tak eller i mursprickor. Sovplatsen i naturen är troligen trädens håligheter eller under lösa barkskivor. Ofta vilar cirka 20 exemplar tillsammans.[1]

Neoromicia tenuipinnis flyger vanligen 4 till 23 meter över marken under jakten. Den har antagligen små insekter som föda. Arten använder ekolokalisering för att hitta byten. I Uganda hittades dräktiga honor mellan december och februari. Under mars upptäcktes en dräktig hona i Kamerun. Antalet ungar per kull är ett.[6]

Status redigera

För beståndet är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Monadjem, A. & Fahr, J. 2017 Neoromicia tenuipinnis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 september 2019.
  2. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  3. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Neoromicia tenuipinnis
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eptesicus+tenuipinnis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Kingdon, Jonathan (2013). Neoromicia tenuipinnis (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 655-656. ISBN 9781408122549