Öppna huvudmenyn

NS Savannah är ett av världens första civila atomdrivna fartyg. NS står för Nuclear Ship och namnet fick hon för att hedra det första ångfartyget som korsade Atlanten 1819, S/S Savannah. Fartyget var i drift mellan 1962 och 1972 men kan fortfarande (2017) beses i Port of Baltimore, Maryland.[1]

NS Savannah
NS Savannah.
NS Savannah.
Allmänt
TypLastfartyg, Styckegods
FartygsnummerNB 529
Historik
Planerad-
Beställd-
ByggnadsvarvNY Shipbuilders, Camden NJ
Sjösatt21 juli 1959
I tjänst1 maj 1962
ÖdeK-märkt, museifartyg
Tekniska data
Längd181,5 m
Bredd23,8 m
Djupgående9m
Deplacement21 840 ton
Tonnage9 500 nrt
MaskinÅngturbin De Laval 20 000 ahk vid 107 rpm drivande en 5-bladig propeller över en dubbel reduktionsväxel.
KraftkällaTryckvattenkärnreaktor på nominellt 74 MW
Fart21 kn
Räckviddteor. 300 000 NM
Besättning25 befäl, 85 sjömän
Passagerare60
Hytter30

Innehåll

BakgrundRedigera

Som följd av ett linjetal 1953[2] "Atoms for Peace" av USA:s president Dwight D. Eisenhower kom USA att på olika sätt främja alla staters tillgång till civila tillämpningar av kärnkraft samtidigt som man försökte begränsa militär användning. Som en del av detta initiativ fick konstruktionsbyrån George G. Sharp Inc uppdraget att konstruera ett atomdrivet fraktfartyg för fredligt bruk. Kölen sträcktes på varvet New York Shipbuilders 1957 i närvaro av Patricia Nixon, hustru till dåvarande vicepresident Richard Nixon, och hon sjösattes i juli 1959. Dopet förrättade rikets första dam, Mamie Eisenhower. Kärnreaktorn levererades av Babcock and Wilcox. På grund av de rigorösa säkerhetskraven och omfattande kontroller skedde leveransen först i maj 1962. Som beställare stod U.S. Atomic Energy Commission samt USA:s Sjöfartsverk och Handelsministerium i samarbete.

Ambitionen att främja civila tillämpningar av kärnkraft innebar en stor öppenhet i projektet som bland annat resulterade i en inbjudan från U.S. Atomic Energy Commission till Stiftelsen Svensk Skeppsforskning (SSF) att på plats få lov att studera projektet under byggtiden. SSF tackade ja till inbjudan och lät 1959 sända Jan Stefenson och Lars Nordström (sedermera generaldirektör för Statens Kärnkraftinspektion) som observatörer. De amerikanska värdarna visade stor öppenhet, och Stefenson och Nordström stor receptivitet, och utbytet kom sedan att dokumenteras 1960 i Teknisk Tidskrift[3][4], som utförligt beskriver möjligheter och begränsningar med atomdrift i fartyg.

Fartygets vidare ödenRedigera

 
NS Savannah på väg mot Seattle 1962.

NS Savannah förväntades aldrig vara lönsamt, utan fungerade som demonstrationsprojekt där PR och goodwill var ett av hennes främsta uppdrag. Därför var fartygets linjer närmast designade för att se snitsiga och futuristiska ut, snarare än ändamålsenliga. PR-uppdraget förrättade hon med den äran; hon rörde sig gracefullt i sjön, inga missöden att tala om finns noterade, överallt där hon lade till samlades stora skaror för att beundra henne. Passagerarutrymmena företedde en diskret lyx; de hade en altan, en simbassäng och ett bibliotek till förfogande och den rymliga matsalen fungerade också som biosalong.

Smekmånaden måste dock ha ett slut. 1965 leasades NS Savannah till American Export-Isbrandtsen Lines och sattes in på traden mellan USA:s ostkust och diverse medelhavshamnar. Till en början förde hon både styckelast och passagerare, men skepsisen mot kärnkraft började vid de tiderna alltmer göra sig påmind och passagerartrafiken upphörde. Trots påtagliga subventioner fick rederiet inte trafiken att bli lönsam, och leasingkontraktet upphörde 1971.

Troliga orsaker till svårigheterna att nå lönsamhet var att fartyget i förhållande till deplacementet hade ett väldigt blygsamt tilltaget lastrum som var svårlastat och krävde mycket stuveripersonal - detta i en tid då lasthanteringstekniken genomgick något av en revolution med de första RoRo-fartygen och containerteknik. Dessutom var besättningen en tredjedel större än på motsvarande oljedrivna fartyg och behövde vara specialutbildad för reaktordrift. Några år senare skedde kraftiga höjningar av oljepriset vilket kanske skulle kunnat förbättra lönsamheten.

1972 beslöt man lägga upp fartyget, och man avlägsnade kärnbränslet. 1981 gjordes det upp ett charteravtal med Patriots Point Naval and Maritime Museum i South Carolina, och NS Savannah öppnades som museum för allmänheten. Under hela tiden som hon var tillgänglig för allmänheten kontrollerades hennes kondition grundligt och regelbundet, även radiologiskt. Då en inspektion 1993 indikerade att det skulle vara dags med ett besök i docka, beslöt museet att säga upp kontraktet. Intresset för NS Savannah hade varit överraskande svalt, jämfört med övriga fartyg på museet, och de var inte längre intresserade att upprätthålla det ganska kostsamma underhållet. Hon har nu några år legat tillsammans med övriga upplagda fartyg på en flodarm i närheten av Newport News, men eftersom hon har tilldelats status som National Historic Landmark har Sjöfartsverket reserverat medel att under 2006 påbörja en grundlig reparation för att preparera fartyget för konservering. Samtidigt skall hela kärndriftsanläggningen avlägsnas och utrymmet saneras till att bli strålningsfritt.

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera