Nötvivel eller Nötborrare[1] (Curculio nucum[2], äldre latinskt namn Balanius nucum[1]) är en skalbaggsart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Nötvivel ingår i släktet Curculio, och familjen vivlar.[2] Arten är reproducerande i Sverige.[2]

Nötvivel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
FamiljVivlar
Curculionidae
SläkteCurculio
ArtNötvivel
Curculio nucum
Vetenskapligt namn
§ Curculio nucum
AuktorLinnaeus, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Nötviveln är 6–8 millimeter lång[1] grågul[3] och utmärkt genom sitt långa, trådfina och bågböjda snyte, som hos honan är lika långt som kroppen, hos hanen något mindre. Kroppen är kort och bred, starkt avsmalnande bakom de utstående skuldorrna, och med starkt kullrig undersida. Hela kroppen är tätt beklädd med grågula, tilltryckat hårfäll, som här och där på täckvingarna bildar ljusare fläckar. Larven, kallad nötmask är smutsvit, tjock och fotlös. [1]

Arten är utbredd över hela södra Sverige, så långt som hasseln växer. Honan lägger sina ägg i ännu omogna hasselnötter, ett i varje, och larven äter sig genom det mjuka skalet in i nötkärnan. På hösten är larverna fullvuxna och borrar då ett runt hål genom det hårda nötskalet och kryper ner i jorden där de övervintrar, för att följande vår förpuppa sig.[4]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 530 
  2. ^ [a b c] Dyntaxa Curculio nucum
  3. ^ Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagord nötvivel)
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 53-310 

Externa länkar redigera