Myntmästare
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-12) |
 |
En myntmästare är föreståndare för en myntverkstad. Normalt brukar titeln förbehållas sådana som ansvarar för myntens rätta vikt och halt,[1] och först från slutet av 1200-talet och början av 1300-talet dyker de första svenska myntmästarna i egentlig mening upp.[2] År 1876 började ämbetet kallas myntdirektör.
Den förste kände "svenska" myntmästaren är engelsmannen Godwine, som på 990-talet slog mynt för Erik Segersäll i Sigtuna. Han hade även arbetat för kung Olav Tryggvason i Norge och Sven Tveskägg i Danmark. Från 1000-talet finns åtskilliga kända myntmästare. Myntpräglingen i Lund är bättre känd än den som förekom i Sverige. Nästan alla av den första generationens skandinaviska myntmästare kom från England. Från 1300-talets början är de väldokumenterade. Från 1500-talet och fram till 1986 finns myntmästarens märke (initialer eller liknande) på svenska mynt. Därefter har de ersatts med riksbankschefens märke.
Lista över svenska myntmästare och myntdirektörer redigera
| Namn | Ämbetsperiod | Myntmästarmärke [3] | Notiser |
|---|---|---|---|
| Björn Myntmästare | 1090 | Myntmästare i Lund. | |
| Johannes de Loon | 1310 | ||
| Gerlacos myntare | 1335 | ||
| Berend von Rydeck | 1374 | Eventuellt samma man som nedan benämns von Roderlo. | |
| Bernhard von Roderlo | 1379 | ||
| Didrich Silfbrännare | 1394 | ||
| Hindrich myntare | 1412 | ||
| Hans myntmästare | -1437 | ||
| Hans Mindel | 1446–1449 | Myntmästare i Malmö | |
| Heyne von Nadwich | 1449–1461 | även omnämnd som Heyne van Naeldwijk | |
| Hans Grefve | 1479–1488 | ||
| Michael Johansson | 1497 | ||
| Hindrich | 1513 | ||
| Didrik Myntmästare | -1527 | ||
| Herman Fossert | 1527–1531 | Myntmästare i Stockholm. | |
| Anders Hansson | 1531–1536 | Myntmästare i Västerås till dess han tog sitt liv i samband med Krutkonspirationen 1536.[4] | |
| Kasper Beckman | -1537 | ||
| Petter Semmelbeck | |||
| Mårten Jönsson | 1542 | ||
| Jost Höijer | 14 april 1556 – 1566 | ||
| Hans Höijer | 1567–1574 | ||
| Karl Kristoffersson | Myntmästare i Stockholm. | ||
| Gillis Coyet d.ä. | 1574 till slutet av 1590-talet | ||
| Matts Hintze | ca 1580 | Myntmästare i Västerås. | |
| Antonius Groth den äldre | ca 1599–1614 | ||
| Julius Coijet den yngre | 29 juni 1614 till 1629 | Myntmästare i Stockholm. | |
| David von Kohlen | 1617 | Kallade sig Kohl, myntmästare i Söderköping. | |
| J. Werner | 1631–1632 | ||
| Marcus Kock | 1633–1639 | MK | Blev Gustav II Adolfs riksmyntmästare. |
| Anthony Grooth d.y. | 1641–1646 | AG | |
| Daniel Kock | 1646–1650 | DK | |
| Mikael Hack | 1652–1658 | ||
| Georg Wagner | 1658–1664 | GW | |
| Johan Fredrik Herman | 1663 | FI | |
| Isaac Cronström | 1664–1665 | IK | |
| Abraham Cronström | 1664–1668 | AK | |
| Christopher Conradi | 1669–1672 | ||
| Daniel Faxell | 1672–1683 | DF | Myntmästare i Stockholm. |
| Anders Strömmer | 1684–1699 | AS | |
| Henrik Zedritz | 1700–1706 | HZ | |
| Lorentz Careelberg | 1706–1722 | LC | |
| Georg Zedritz | 1722–1738 | GZ | |
| Hans Malmberg | 1738–1762 | HM | |
| Albrekt Lindberg | 1762–1773 | AL | |
| Olof Lidijn | 1773–1819 | OL | |
| Lars Bergencreutz | 1819–1821 | LB | |
| Christopher Borg | 1821–1837 | CB | |
| Alexander Grandinson | 1838–1855 | AG, G | |
| Sebastian Tham | 1855–1876 | ST, T | |
| Emil Brusewitz | 1876–1908 | EB | |
| Karl-August Wallroth | 1908–1927 | W | |
| Alf Grabe | 1927–1945 | G | |
| Torsten Swensson | 1945–1961 | TS | |
| Benkt Ulvfot | 1961–1986 | U | |
| Bengt Dennis | 1986-1992 | D |
Se även redigera
Noter redigera
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Myntmästare)
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 452-53
- ^ Tonkin, Archie (2018). Myntboken 2019. Ljungsbro: Tonkin AB. sid. 3. ISBN 978-91-7244-119-4
- ^ Starbäck, Carl Georg; Bäckström, Per Olof (1885–1886). ”Tredje bandet: Gustaf Wasa och hans söner”. Berättelser ur svenska historien. F. & G. Beijers Förlag. sid. 238–239. https://runeberg.org/sverhist/3/0242.html. Läst 2 februari 2014. ”Hans Vindrank blef genast upphemtad till slottet, och ännu under nattens lopp blefvo de sammansvurne gripne med undantag af myntmästaren Anders Hansson, som störtade sig utför tornet Tre Kronor och genom en frivillig död undgick konungens straff.”