Sydlig hundhaj (Mustelus mustelus) är en haj som finns från södra Afrika till Brittiska öarna.
| Sydlig hundhaj Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Broskfiskar Chondrichthyes |
| Underklass | Hajar och rockor Elasmobranchii |
| Överordning | Hajar Selachii |
| Ordning | Gråhajartade hajar Carcharhiniformes |
| Familj | Hundhajar Triakidae |
| Släkte | Mustelus |
| Art | Sydlig hundhaj M. mustelus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mustelus mustelus | |
| Auktor | Linné, 1758[2] |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Synonymer | |
|
Mustelus equestris Bonaparte, 1834 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Sydliga hundhajen är en långsmal haj med grå- eller blåaktiga till gråbruna sidor och rygg, och nästan vit buk.[3] Honan blir som vuxen omkring 80 cm, medan hanen blir drygt 70 cm. Som mest kan de emellertid bli 110 respektive 165 cm. Likt de flesta hundhajar har den platta tänder som sitter tätt ihop så de bildar en yta avsedd att krossa bytesdjurens skal med.[4] Största vikten är omkring 30 kg.[5]
Vanor redigera
Födan utgörs främst av kräftdjur, men den tar även benfiskar och bläckfiskar.[6] Den sydliga hundhajen lever på kontinentalhyllorna och dess sluttningar, vanligtvis på ett djup mellan 5 och 50 m. Den kan dock gå ner till åtminstone 350 meters djup.[4]
Fortplantning redigera
Arten är levandefödare, där fostrets gulesäck övergår till ett slags placenta som förmedlar näring från modern till fostret. Efter en dräktighet på mellan 10 och 11 månader föder honan under sommaren mellan 4 och 15 ungar med en längd av omkring 40 cm.[4]
Utbredning redigera
Den sydliga hundhajen lever i östra Atlanten från Brittiska öarna och Frankrike via Medelhavet, Madeira och Kanarieöarna till Sydafrika.[6] Den förekommer även i Nordsjön.[5]
Kommersiell användning redigera
I norra delen av sitt utbredningsområde tas arten i regel endast som bifångst vid annat fiske, och den används i stort sett enbart som industrifisk (till fiskmjöl och -olja). Söder därom, inte minst i Medelhavet, förekommer även artinriktat fiske och den används även till mänsklig konsumtion.[1]
Status redigera
Den sydliga hundhajen är klassificerad som sårbar ("VU") av IUCN, underklassificering "A2bd+3bd+4bd", och beståndet minskar. Främsta, om inte enda orsaken är överfiskning.[1]
Referenser redigera
- ^ [a b c] Serena, F., Mancusi, C., Clò, S., Ellis, J. & Valenti, S.V. 2004. Mustelus mustelus IUCN Läst 2010-07-25.
- ^ [a b] Mustelus mustelus (Linnaeus, 1758) ITIS Läst 2010-07-25.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 131, 320. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c] Compagno, Leonard; Dando, Marc; Fowler, Sarah (2005). Sharks of the World. Princeton, USA: Princeton University Press. sid. 275-276. ISBN 978-0-691-12071-3
- ^ [a b] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 34. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b] Carpenter, Kent E. (20 april 2010). ”Mustelus mustelus (Linnaeus, 1758) Smooth-hound” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=4996. Läst 25 juli 2010.