Musköt

En musköt är ett slätborrat, mynningsladdat handeldvapen som hanteras med båda händerna. Musköten användes i början av 1500-talet till mitten av 1800-talet.

Musketerare från Gustav II Adolfs tid. Rödkritteckning av Johann Philip Lemke.

Kopior av modeller av musköter från det trettioåriga kriget avfyras under ett historiskt återskapande.

Funktion

Vapnets avfyringsanordning var luntlås, hjullås, snapplås, flintlås eller slaglås. Kalibern var omkring tjugo millimeter. De första musköterna var för tunga för eldgivning på fri hand varför man använde en gaffelkäpp (ett gaffelformigt stöd) vilken stacks ned i marken och vars gaffel pipan vilade i (–1600-talets mitt).

Användning

Musköten var främst ett infanterivapen. Då det ingick i en fotsoldats beväpning, kallades denne musketerare eller musketör. Det krävdes omkring 120 handgrepp för att ladda och avfyra en musköt, varför utbildningstiden blev tämligen lång. Gustav II Adolf kom att revolutionera bruket av musköter i fält. I och med införandet av papperspatronen förenklades laddningsförfarandet och därmed ökade eldhastigheten avsevärt. Omkring år 1700 hade flintlåset blivit standard i praktiskt taget alla europeiska härar. Samtidigt hade bajonetten slagit igenom på allvar, vilket gjorde pikenerarna alltmer överflödiga på slagfältet.

Standardisering

Efter att musköten hade genomgått stora förändringar under 1600-talet, med olika avfyrningsanordningar, kalibrar, former och storlekar, så standardiserades musköterna i Europa i början av 1700-talet. Vapnet genomgick därefter endast smärre förändringar under resten av århundradet, såsom av piplängd, låsets utformning och storlek.

Ett musköthåll, motsvarande 225 meter, är en gammal längdenhet i Sverige som antyder muskötens skottvidd.

Referenser

• Handeldvapen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)

Se även

• Eldvapen
• Eldhandvapen
• Mynningsladdare
• Hakebössa
• Arkebuse
• Studsare
• Gevär
• Historiskt återskapande

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Musköt.
  Bilder & media