Musée des Beaux-Arts de Nice Jules-Chéret

konstmuseum i Nice, Frankrike

Musée des beaux-arts Jules-Chéret är ett kommunalt konstmuseum i Nice i Frankrike.

Musée des Beaux-Arts de Nice Jules-Chéret
Information
Typ av museumKonstmuseum
Plats33 avenue des Baumettes, Nice, Frankrike
Etablerat1928
Besökare per år27 154 (2019)[1]
Webbplats
www.musee-beaux-arts-nice.org
En åldrings huvud av Jean Honoré Fragonard
Kristus på korset av Agnoli Bronzino.

Byggnaden redigera

År 1878 köpte den ukrainska prinsessan Élisabeth Vassilievna Kotsjubej (1821–97) en hektar mark i Nice och lät börja uppföra en stor villa i den italienska renässansstil, som var på modet vid denna tidpunkt och som kunde vara inspirerad av Palats Razumovsky i Baturyn i Ukraina eller Palats Kotsjubej i Sankt Petersburg. Huset såldes 1883, innan det var färdigbyggt, till den amerikanske industriföretagaren James Thomson (död 1897). Villa Thompson köptes 1925 av staden Nice för att bli konstmuseum.

Villan blev byggnadsminne 1976.

Museet redigera

Museet invigdes 1928 i nuvarande permanenta lokaler under namnet Palais des Arts, musée Jules Chéret efter konstnären Jules Chéret. Samlingarna grundlades redan 1860 med en depositionen av staten som Napoléon III ordnade efter Frankrikes annektering av Nice. Vid den tidpunkten kunde staden Nice inte anskaffa en egen lokal, utan samlingen fick provisoriskt dela lokal med biblioteket på Rue Saint François de Paule. Från år 1892 visades den i en lokal på Boulevard Dubouchage och från 1891 i en annan på Avenue Notre Dame tills den fick en permanent placering i nuvarande lokaler 1928.

Musée des Beaux-Arts de Nice Jules-Chéret har fortsatt att bygga upp sina samlingar med ett antal privata donationer, av bland andra Félix Ziem och Marie Bashkirtseff.

Bildgalleri redigera

Litteratur redigera

  • Didier Gayraud: Belles demeures en Riviéra 1835-1930, Éditions Giletta, Nice 2005, ISBN|978-2-915606-20-1

Källor redigera

Externa länkar redigera

  1. ^ Frankrikes kulturministerium, Fréquentation des Musées de France, Frankrikes kulturministerium, läst: 10 oktober 2021, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]