Mouloud Feraoun, född 8 mars 1913 i Tizi Hibel, Kabylien, Algeriet, död 15 mars 1962, var en algerisk franskspråkig författare som mördades av de franska OAS den 15 mars 1962.[2] Några av hans böcker har översatts till andra språk, såsom engelska och tyska.

Mouloud Feraoun
Mouloud Feraoun
FöddMouloud Ait Mahmoud
8 mars 1913
Tizi Hibel, Kabylien, Franska Algeriet
Död15 mars 1962
((Alger))
YrkeFörfattare
NationalitetFransk Frankrike
SpråkFranska
Noterbara verkLe Fils du pauvre (Den fattige mannens son), 1950
PriserGrand Prix de la ville d'Alger.
Make/makaDehbia[1]
SläktingarAit Mahmoud

Biografi redigera

Mouloud Ait Chabane föddes 8 mars 1913 i byn Tizi-Hibel i provinsen Tizi Ouzou. Familjen Ait Chabane är fattiga bönder som fick åtta barn. Mouloud är tredje barnet och den första sonen. Fadern var ofta gästarbetare i Frankrike för att försörja familjen. Mouloud började skolan vid sju års ålder och registrerades då med efternamnet Feraoun. År 1928 börjar han på gymnasiet och efter examen sökte han in på L’Ecole Normale de la Bouzaréa[a] i provinsen Alger. Där träffar han författaren Emmanuel Roblès.[4]

Efter lärarutbildningen återvänder Feraoun till Tiki-Hibel och blir lärare. Han gifter sig med sin kusin Dehbia blir far till sju barn. År 1952 blir Feraoun rektor för en skola i L'Arbaa Naït Irathen. Han börjar korrespondera med Albert Camus.[b][4]

Algeriets befrielsekriget redigera

Under Algerietrevolten beskriver Feraoun vad han ser och hör i sin dagbok. Han skriver lugnt och sakligt, med en underton av bitterhet för att världen inte protesterar mot Frankrikes massakrer och tortyr. Detta sker samtidigt som Ungernrevolten 1956, då Europas länder tog emot flyktingar med öppna armar.[5]

Varför har jag skrivit från dag till dag om det inte var för att vittna för världen om det lidande och olycka som kretsar omkring mig. Under snart tio år kunde jag ha dött närsomhelst, men jag fortsätter att skriva om de som lider och dör och inte kan berätta om det de varit med om.
– Mouloud Faraoun, Dagbok 1955–1962.[6]

Den 5 mars 1962 arresteras skolinspektören Max Marchand, Mouloud Feraoun och fyra lärarkollegor av OAS. De mördas fyra dagar innan vapenvilan träder i kraft.[4]

Bibliografi redigera

  • Le Fils du pauvre - 1950
  • La terre et le sang - 1953
  • Jours de Kabylie - 1954
  • Les Isefra de Si Mhand Oumhand, 1960
  • Les Chemins qui montent - 1957
  • Journal, 1955 - 1962
  • Lettres à ses amis, 1969
  • L'Anniversaire, 1972
  • La Cite des Roses, 2008

Priser och utmärkelser redigera

  • 1950 Grand Prix de la ville d'Alger. Algers stora litteraturpris.
  • 1953 Prix du roman populiste, Franskt litteraturpris.

Kommentarer redigera

  1. ^ L’Ecole Normale är en högskola med lärarutbildning.[3]
  2. ^ Camus hade skrivit en artikel om de fattiga bönderna i Kabylien i socialisttidningen Alger-Républicain.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter redigera

  1. ^ ”Biografi Mouloud Feraoun” Arkiverad 8 juli 2017 hämtat från the Wayback Machine.. jesuismort.com. Läst 9 juni 2017.
  2. ^ ”Les deux rives de la Méditerranée”. LDH Toulon. 16 mars 2005. Arkiverad från originalet den 19 april 2013. https://web.archive.org/web/20130419051028/http://www.ldh-toulon.net/spip.php?article543. Läst 22 december 2013. 
  3. ^ [https://web.archive.org/web/20190402033411/http://www.cerclealgerianiste.fr/index.php/archives/encyclopedie-algerianiste/culture/enseignements/primaire/364-l-ecole-normale-de-la-bouzarea/ Arkiverad 2 april 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”L’Ecole Normale de la Bouzaréa”). cerclealgerianiste.fr. Läst 10 juni 2017.
  4. ^ [a b c] ”Biographie Mouloud Feraoun”. seuil.com. Läst 9 juni 2017.
  5. ^ ”Flyktingar tas emot med öppna armar”. sverigesradio.se. Läst 10 juni 2017.
  6. ^ Hovdenak 2016, sid. 141.

Tryckta källor redigera