Monodelphis domestica[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av Johann Andreas Wagner 1842. Monodelphis domestica ingår i släktet pungnäbbmöss och familjen pungråttor.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[6]

Monodelphis domestica
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningPungråttor
Didelphimorphia
FamiljPungråttor
Didelphidae
SläktePungnäbbmöss
Monodelphis
ArtMonodelphis domestica
Vetenskapligt namn
§ Monodelphis domestica
Auktor(Wagner, 1842)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 10 till 15 cm och en svanslängd av 5 till 8 cm. Honor är med en vikt av 80 till 100 g lättare än hanar som väger 90 till 155 g. Pälsfärgen på ovansidan är hos de flesta ljusgrå, men exemplar med röda eller vita nyanser förekommer likaså. Monodelphis domestica saknar hår på svansen som i viss mån kan användas som gripverktyg.[8]

Pungdjuret förekommer i centrala Brasilien, norra Paraguay, östra Bolivia och norra Argentina. Arten vistas i fuktiga gräs- och buskmarker samt i människans odlingar. Födan utgörs av ryggradslösa djur. Honor har vanligen fyra kullar per år och ibland upp till sex kullar. Per kull föds 3 till 14 ungar.[1]

Arten är ett vanligt försöksdjur i laboratorium och förekommer även som sällskapsdjur.[9]

Individerna är aggressiva mot varandra och hanar markerar sina revir med körtelvätska. För kommunikationen har arten olika kvittrande och barkande läten. Utöver ryggradslösa djur har arten frukter och små gnagare som föda. Monodelphis domestica är även aggressiv under parningsleken vad som kan orsaka sår. Ungarna föds efter 14 till 15 dagar dräktighet och de suger sig sedan fast vid en spene på moderns undersida. Honan saknar pung (marsupium). Ungarna diar sin mor i tre till fyra veckor och de blir efter ungefär tre månader självständiga.[8]

Monodelphis domestica lever ungefär två i naturen och upp till sex år i fångenskap.[8]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] 2011 Monodelphis domestica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Monodelphis domestica, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c] D. Moore (2006). ”Gray short-tailed opossum” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Monodelphis_domestica/. Läst 26 april 2021. 
  9. ^ Gardner, Alfred L. (2007), Monodelphis domestica, i Gardner, Alfred L., Mammals of South America, Volume 1: Marsupials, Xenarthrans, Shrews, and Bats, Chicago: University of Chicago Press, s. 39–116 (p. 100), ISBN 978-0-226-28240-4, http://www.google.se/books?id=dbU3d7EUCm8C&lpg=PA100&hl=sv&pg=PA93#v=onepage&q&f=false  Arkiverad 27 november 2018 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 november 2018. https://web.archive.org/web/20181127233650/http://www.press.uchicago.edu/presssite/metadata.epl?isbn=9780226282404. Läst 17 februari 2013. 

Externa länkar redigera

Bildgalleri redigera