HMS M 20 är en svensk minsvepare som byggdes 1941 i en serie på 12 fartyg. (M 15-M 26).
| |||
HMS M20 på Baggensfjärden, 2021. | |||
Allmänt | |||
---|---|---|---|
Typklass/Konstruktion | Minsvepare | ||
Fartygsklass | Typ M15 | ||
Fartygsnummer | M20 | ||
Historik | |||
Beställd | 1940 | ||
Byggnadsvarv | Neglingevarvet, B Janssons Motorbåtsvarv | ||
Sjösatt | 1941 | ||
I tjänst | 18 december 1941 till 2004 | ||
Öde | Museifartyg | ||
Tekniska data | |||
Längd | 27 m | ||
Bredd | 5 m | ||
Djupgående | 1,5 m | ||
Deplacement | 70 ton | ||
Maskin | 2 × Scania DS 11 | ||
Maximal hastighet | 13 knop | ||
Räckvidd | 750 NM | ||
Besättning | 11 | ||
Bestyckning | 1 × 20 mm automatkanon | ||
Historik
redigeraMinsveparen M 20 beställdes, byggdes och levererades 1941 för att öka det svenska skyddet mot minor. M-båtarna (Minsvepare Mindre) ritades av Jac Iverssens konstruktionsbyrå med en tänkt livslängd om 10–15 år. 40-båtarna (syftande på beställningsåret) var förhållandevis lika föregångarna M 3–M 14. Då konstruktionen var klar, lades beställningar ut på privata varv, eftersom örlogsvarven var överbelastade. Varven hade kunskap och material att bygga träfartyg upp till 30 meter i längd, bland annat med erfarenhet av fiskefartyg i denna storleksklass och lustjakter till privatpersoner. En myt är att fartygen byggdes i trä för att göra dem omagnetiska och minska riken för magnetminor. Men när fartygen byggdes var inte hotet från magnetminor överhängande. Orsaken till bygga fartygen i trä var helt enkelt tillgången till material och varvskapacitet. De större varven som byggde fartyg var under andra världskriget upptagna med att bygga örlogsfartyg i stål. [1]
Ritningarna föreskrev Hondurasmahogny som bordläggning på tätt sittande stålspant med bordläggning i Oregon Pine. M 15 - M 26 levererades inom ett år, det vill säga cirka hösten 1941. Den senast sjösatta (M 19) byggdes av Neglingevarvet och stod färdig i maj 1942, även om det blev problem med leveranserna av mahogny. Neglingevarvet byggde totalt tre fartyg i klassen. Efter sjösättningen användes fartygen fram till 2000-talet.
Museifartyget M 20
redigeraMinsveparen M 20 är bevarad som ett sjögående museifartyg, ägd av Sjöhistoriska museet men förvaltas och drivs sedan 2005 av Föreningen M 20. Fartyget är ett traditionsfartyg och k-märkt samt klassat som arbetslivsmuseum. Hemmahamn är Sjöhistoriskas Fartygspir, Galärvarvet, Djurgården i Stockholm.
Galleri
redigera-
Maskinrummet.
-
Styrhytten.
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ Carl Anders Torelm, red (2021). Minsveparen M 20 - 80 år till sjöss i krig och fred. ISBN 9-789-16395423-8
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör HMS M20.
- Veteranflottiljens webbplats
- Föreningen M20