Mineralgarvning kallas de metoder av garvning där man använder oorganiska garvämnen. Dessa är salter bestående av en metalldel och till exempel sulfat eller syre.

Alungarvning är den äldsta kända mineralgarvningen.

I början av 1800-talet gjordes experiment med järnsalter utan framgång då det visade sig att de inte besatt garvande egenskaper.

Kromsalter upptäcktes som användbara för garvning i mitten av 1800-talet och har sedan nästintill konkurrerat ut alungarvning och andra traditionella och tidskrävande metoder.

Se även redigera